Göteborgsposten – 8 april 1868, sida 2

Råttegängsoch Polissaker. Poliskammaren. En högst bedröflig händelse var i går föremål för polisundersökning. Förliden Mändags afton hade nemligen jernbäraren Andreas Perssons adertonåriga dotter Anna Lovisa begifvit sig på besök till den i Haga boende vaktmästaren vid skarpskyttekåren Krans. Hon lekte der med Krans barn Gustafva och Johan Albin samt cigarrarbetaren Alfred Svensson, allesamman hennes jemnåriga. Dessutom funnos i rummet några mindre barn. Under leken inkom i rommet fjortonårige gossen Olof Pontus Krans. Då denne såg att Lovisa Persson på skämt slog hans bror Johan öfver ryggen med en käpp, tog han ett i rummet stående gevär, på hvilket han satte en knallhatt, som han i Söndags fått å Lorensberg. Utan att ana det geväret var laddadt spände han hanen och skulle afskjuta detsamma för att å sin sida deltaga i leken, som blifvit litet bandgriplig, men systern Gustafva bad honom akta sig, emedan det kunde vara krut i geväret. På grund af systerns tillsägelse, satte han gevärets kolf mot koäet och skulle äter spänna ned hanen; men denne halkade emellan hans fiograr, skottet brann af och kulan inträngde vid tioningen på Lovisa Persson, gick ut genom hjessan samt inträngde i fönsterbeklädnaden som var af trä. Denna hemska händelse tilldrog sig vid 8tiden på qvällen. KI. 2 på natten var den stackars flickan redan död, utan att ens ha gifvit ett klagoljud ifrån sig. Målet uppsköts för inhemtande af läkares utlåtande om saken. De på Kungsportsplatsen stationerade droskkuskarne synas skapade att utgöra hjeltarne i mystiska händelser, hvika ej af vanligt menniskoförstånd kunna förklaras. Sålunda tilldrog sig, som läsaren torde ihägkomma, för några år sedan att droskegaren Skoglund på denna plats fick en kula genom ena benet, utan att man med någon grad af visshet kunde bestämma hvem som begått detta attentat. En ny händelse har nu inträffat å detta torg, hvilken förefaller lika kuriös. En dam ur stadens högre societet, som vi vilja benämna fröken X., kom d. 17 sistl. Mars vid middagstiden gående från Vallgatan tvärsöfver Kungsportsplatsen mot hrr Johansson Carlanders bod i Hennigska huset. Det var denna dag stark storm med regn. Frökon X. hade följaktligen uppspänt sitt paraply, hvilket hon höll framför sig, iy vinden låg emot, men på högra sidan. Plötsligt kände hon helt nära trottoaren vid nyssnämnda hus en häftig stöt i högra axeln, så att hon föll omkull. Hon kände derefter att någon trampade henne på venstra benet tvenne gånger. Då hon i nästa ögonblick hann sansa sig såg hon en häst alldeles öfver sig. Hästen, förspänd en droska, ryggade tillbaka. Hon steg sjelf upp. En karl kom och lemnade henne paraplyet, hvilket blåst ifrån henne. Hon skyndade derefter in i hrr Johansson Carlanders bod. Fröken X. hade vid tillfället fått ett djupt hål i armen och blifvit skadad på tvenne ställen å insidan af venstra benet. Då hon föll på venstra sidan, var det ej autagligt att hon på detta sätt kunnat skada sig i fallet. Den droska, hvilken fröken X. antog skulle ha gått öfver henne, kördes sedermera vidare utan att stanna. Fröken X. hade anmärkt att tvenne poliskonstaplar skulle åsett händelsen, utan att göra något för att hejda droskan eller sedermera beifra Baker ofär sådan hade berättelsen kommit till polismastarens öron på den betydliga krokvägen öfver Stockholm. En undersökning blef genast företagen, och det upplystes att tjenstgörande öfverkonstapeln erhållit rapport om saken af posterande konstapeln. Dennes öfvertygelse hade varit att fröken X. blifvit under den dåvarande starka stormen omkullblåst, så mycket mera som han, då han hörde ropet från henne och vände sig ditåt, iakttagit att den ifrågavarande droskan då kom körande i sakta traf, men ännu hade ett par famnar qvar innan den hunnit fram till stället der hon låg. Då fröken X. omedelbarligen rest sig och gick in i den bredvidliggande boden, och intet skål sanns att antaga det droskkusken begått något fel, hade öfverkonstapeln ej ansett anledning vara förhanden att rapportera saken. Vid den ofvannämnda undersökningen upprepade poliskonstapeln, n:o 34 Nilsson (den andre konstapeln hade ej åsett händelsen, utan först sedermera kommit fram på torget), nu anförda berättelse. Droskkusken Johansson förnekade alldeles att på något sätt ha stött till fröken X. Då han såg henne falla, var han ännu tre eller fyra samnar från henne. Han körde långsamt.