Göteborgsposten – 4 april 1868, sida 2

Från Utlandet. Vi ha omnämnt, att i Genåve en stark arbetarerörelse utbrutit. Densamma är ganska lärorik, emedan den just framkallat hvad som måste bli en följd af strikes: att äfven arbetsgifvarne associera sig, för att betrygga sig emot arbetarnes alltför långt drifna anspråk. D. 24 Mars berättades i Geneve, att dit anländt trenne agenter från den internationala centralkomit, som bildats i London för att bistå arbetarne med råd och dåd. Journal de Genåve säger, att rörelsen ursprungligen utgått från byggnadshandtverkarne, men att redan d. 25:te andra arbetare anslutit sig dertill och att man öfverallt i staden såg sysslolösa arbetare, hvilka gingo från verkstad till verkstad, för att göra arbetsnedläggandet allmänt. Samma dag höllo arbetsgifvarne, hvilka äfvenledes bilda en association, ett möte, hvarå föreslogs, att man skulle tillsvidare stänga alla verkstäder, som tillhöra byggnadsfacket, och dernäst uppsätta listor öfver de arbetare, som ville fortsätta med sitt arbete, för att göra dem försäkrade om polisens beskydd. Det var äfven tal om, att arbetsgifvarne skulle uppmanas att bilda en allmän international association af samma slag som arbetarnes, emedan detta skulle vara det enda verksamma medlet att motarbeta den stigande rörelsen. Bland Genåves innevånare har under sista dagarne rådt en stark fruktan för oroligbeter bland arbetarne. Franska regeringen följer uppmärksamt rörelsen och är beredd att med vapenmakt inskrida mot orostiftarne. I Frankrike är den internationala arbetare-associationen redan för längesedan förbjuden. Om oroligheterna i staden Traunstein i Bayern meddelas följande upplysningar: De landtvärnister, som infinna sig till mönstring derstädes, drogo tidigt på morgonen under skrik och stoj in i staden och uppställde sig utanför rådhuset. Eftersom snö nyss fallit, började de med snöbollar bombardera den gendarm, som stod utanför rådhuset. Dernäst började skojet på sjelfva rådhuset, Under ropen: Vi vilja icke aflägga ed till konungen af Preussen, vi vilja icke vara preussare!, trängde manskapet in på kommendanten, major Reuth. Förgäfves uppmanade denne landtvärnisterna att förhålla sig lugna. De sönderslogo kakelugnen och en del at kontorets möbler, hvarefter amtmannen infann sig i uniform och utdelade befaltningar till gendarmerna samt gaf ordre om upprorsaktens upplösandet. Men nu började oväsendet först på allvar. Officerare och embetsmän blefvo jagade ut ur salen, hvarefter allting i densamma slogs i stycken. På gatan gick generalmarschen dels till varning för tumultuanterna, dels för att kalla borgarebeväpningen under vapen, men at den borgerliga militären infunno sig endast några tå officerare, under det borgarena höllo sig hemma samt föredrogo att stänga sina dörrar och butiker. De enda, som satte sig till motvärn, voro gendarmerna, men, efter hvad det vill tyckas, utan att begagna sina skjutvapen, ty de blefvo i rådhuset örvermannade af soldaterna, hvilka sfråntogo dem deras gevär och kastade dem ut genom sonstren. Först på eftermiddagen kl. 6 infann sig militär från närmaste garnisonsplats, hvilken återställde lugnet. Förbittringen gäller isynnerhet försvarsalliansen med Preussen. Inom Englands underhus har John Bright i ett lysande tal på det ifrigaste förordat den episkopala statskyrkans upphäfvande på Irland. Den sjunde earlen af Cardigan, James Thomas Brudenell, har aflidit genom ett fall från hästen, Han var utanför England förnämligast bekant såsom den tappre kavallerigeneralen, hvilken i slagtningen vid Balaklava förde befälet öfver den lätta brigadens berömda anfall. Lord Cardigan var för öfrigt hjelten i mångfaldiga skandalhistorier. Han utnämndes år 1861 till generallöjtnant. Han efterlemnar inga barn och hans titel och värdighet öfvergår på markisen af Ailesbury. Påfven i Rom har återinfört den gamla af Gottfrid af Bouillon år 1099 stiftade Heliga-Grafs-Orden. En af Pius IX nedsatt komit af 3:ne kardinaler har på nytt uppställt statuterna. Orden omfattar tre klasser. Sjelfva tecknet är ett stort, gyllene, röd-emaljeradt kors, omgifvet af fyra små, röd-emaljerade kara anh skall häraa att avart mairgahana