Göteborgsposten – 1 april 1868, sida 2

Article Image
ÅUII9148114 VM Mt AA ars. sng — nare undersökning ha blifvit träffad af icke mindre in 38 hagel, dels i venstra delen af ansigtet, dels i halsen och bröstet. — Man erbjöd mig att se liket. Jag gick upp i en sal i öfra våningen. Vid den mörlades sida stod hans trulvivsde och tvättade bort blod, som ännu framsipprade ur venstra örat på hennes älskling. En och annan tår smög sig från henhes oga och föll på den dodes kind. Den unge mannens anletsdrag voro icke vanställda. Man vore särlig att tro, det han lefde. Det syntes att döden plötsligt öfverraskat honom i ett ögonblick af förnöjsamhet. Kronofogden Thorn afreste vid underrättelsen om mordet genast till Jemsjö. Man efterspanar mördaren. Det lär ha varit fråga om att i Onsdags på misstankar häkta en mansperson, som dagen efter mordet inkom med bössa på gästgilvaregården och uttryckt sin förvåning öfver att golfvet var så nedfackadt af blod. Den obekante sade sig, på tillfrågan, ha kommit norrifrån, men man visste att han kom söderifrån. Landshöfdingeembetet i länet har utfäst en belöning af 200 rdr för mördarens upptäckande och gripande. En djerf hustjus. Under de senare dagarne bar i Wenersborg, hvilket samhälle är särdeles illa ute för tjufvar af hvarjehanda slag, ryktet om ett tjufveri i stor skala utgjort allmänna samtalsämnet. Wonersb. P:n berättar härom följande: En adertonårig yngling, vid namn P. Neander, som inkom från landet i fjol och härstädes sysselsatt sig med renskrifning, har nemligen vid olika tider stulit summor, varierande från 20 3 80 till ett par hundra rdr från handl, C. Friberg härstädes, hos hvilken han tidtals varit engagerad för utskrifniog af lagsökningshandlingar. Dessa tillgrepp, som sammanräknade lära uppgå till, som vi hört uppgifvas, emellan 1,500 a 2,000 rår, skulle naturligtvis snart märkas, och hr Fribergs kontorsoch bodbetjening öfverenskommo att på stället utspionera tjufven. Drängen fick tillsägelse att dölja sig i en garderob inuti kontoret, hvarifrån han kunde observera allt hvad som tilldrog sig derstädes. Efter ett par dagars fåfäng väntan infann sig Neander å kontoret och, då han ansåg sig vara ensam, öppnade han med en falsk nyckel pulpetlådan, hvarest han visste att penningarne voro förvarade. Drängen tog bonom nu på bar gerning och tillkallade bokhållarne. Man talar om att den unge brottslingen på de sista tiderna lefvat ett eärdeles depensivt lif, och dels hoverat sig å värdshus, dels lånat ut penningar till höger och venster. Neander var i Måndags inställd till polisförhör, dervid hr Friberg upplyste, att han, antagligen gevom N., blifvit frånstulen 1,800 rdri penningar samt ett st. svart kläde, korderoj, satin och en låda cigarrer. Den anklagade, endast 18 år gammal, visade en tvärsäkerhet, att icke säga fräckhet, som söker sin like. Han hade, enligt sin nu lemnade uppgift som stod i rak strid mot hans förut gjorda bekännelse, utom de uppgifna klädesstyckena, endast tillgripit tilleaammanlagt omkr. 400 rdr i 3 olika repriser, hvartill Fkval kom en gång 14 rår. Målet uppsköts till Tisdagon d. 14 April. AM — Ö ——0 S: — S — — —T — ng Ingensor Koschell undergick förnyad raneskning inför bäradsrätten, som sammantrådt i Koschells bostad, sistl. Fredag. Tidn. Dalpilen meddelar härom, bl. a., följande: Några väsentliga omständigheter rörande pigan Engström dödssätt kommo väl icke i dagen, men af de utaf provincialläkaren d:r Käsel nu skriftligen afgifna svar på de 6 frågor, som vid förra tinget af åklagaren till hr doktorns besvarande blefvo framställda, framgingo för Koschell ganska besvärande omständigheter. Sålunda förklarades det, dels att, hvad beträffar möjligheten deraf att Engström skulle, på sätt Koschell uppgifvit, hafva kunnat vid 6-tiden bedt honom om vatten, sådant vore föga troligt; dels att det icke låter sig med säkerhet bestämmas om Engström varit vid sans då hon med ja besvarade hustru Anna Jönsdotters till Engström ställda fråga, om hon sjelf skurit sig; dels att det icke vore antagligt att Engström, sedan hon skulle hafva skurit sig, förmått att under den 53 skälp. vägande, och en aln från sängkanten, inåt, stående cigarrlådan lägga den der påträffade rakknifven; dels att förblödningen alls icke kunnat ske inom den tid, som af Koschell blifvit uppgifven, dels att, i fråga om K:s uppgift att de i Engströms ansigte synliga mörka fläckarne, liknande märken efter fingrarne på en hand, skulle från större så småningom bafva öfvergatt till mindre, dessa fläckar icke hafva undergått någon förändring; samt slutligen att de å Engströms kropp befintliga blånader härleda sig från stötar eller slag. Åklagaren, kronofogden Bergsten, hvilken, såsom oss synes, i detta sorgliga mål utvecklat en berömvärd ifver att bringa sanningen i dagen, uppläste härefter ett skriftligt anförande, deruti han påpekade ej mindre den tvetalan, hvartill Koscbell vid flera tillfällen gjort sig skyldig, än äfven hans besynnerliga beteende under det Engström skulle hafva beröfvat sig lifvet; dragande åklagaren af allt hvad som sålunda förekommit den slutsats, att Koschell icko blott tillfogat Engström de skador, hvaraf hennes kropp burit märken, utan äfven skurit halsen af heune. . Vidare företedde åklagaren ett bref, som han från majoren P. U. Gussander i Gefle bekommit såsom svar å en till ingeniören Koschells hustru aflåten skrifvelse. Brefvet från hr Gussander, hvilken är granne och ansörvandt till fru Koschell, upplästes och var af ett i bög grad upprörande innehåll. Enligt detsamma skulle Kosehell hafva betett sig mot sin hustru på ett förskräckligt sätt, att hon funnit sig nödsakad att tvenne gånger rymma från honom. Efter den företa gången hade K., med löfte om ett bättre uppförarde, öfvertalat henne, att åter flytta till honom, men sedan hon efterkommit denna hans önskan, hade han behandlat henne på ett ännu hjertlösare sätt. Fru Koschell, som i sin mans bo medfört 16,000 rår, dem han förstört, måste numera lefva på välvilliga menniskors bekostnad. Af lidanden och sorger så uppgifven att hon nästan förlorat förståndet, anhåller hon att man icke måtte inkalla henne för rätta, dels emedan hon icke kan bevisa något alldenstund det alltid varit mellan fyra ögon, som hon af Koschell blifvit misshandlad; dels emedan hon fruktar att i sådant fall förlora den lilla återstoden af förstånd, som hon ännu eger qvar, och slutligen derföre att hon icke eger medel att bekosta några resor. Åklagaren anmälde äfven, att dagen förut till hans kännedom kommit, det Koschell skulle af Norrala bäradsrätt i Helsingland blifvit dömd för det han missbandlat sin hustru så att blodvite följt; och ville nu åklagaren, på det att Koschells meritlista måtte i sin helhet blifva känd, anhålla om uppskof med målet till dess protokollerna öfver Norrala-målet hunne infordras. Koschell nekade fortfarande för mordet och vidhöll siva förra uppgifter. — Efter hållen öfverläggnine afkunnade dametalan dat haglnt att målat åtar

1 april 1868, sida 2

Thumbnail