Göteborgsposten – 31 mars 1868, sida 2

Senare Post. Från England skrifves, dateradt London d. 25 Mars: Under förlidet år invigdes det nya indiska ministerhuset med en praktfull bal, hvilken föranstaltades at regeringen till den då i London sig uppehållande sultanens ära, och Sir Stafford Northeote gjorde les honneurs. I afton inviges det nybyggda utrikesministers-hotellet åter med en fest, om icke med en bal, åtminstone med en soir6e, och såsom värdfolk fungerar det äkta paret Disraeli, hvilket skall åtnjuta äran att emottaga prinsen af Wales med gemål såsom gäster och af egna medel bestrida kostnaderna derför. Anledningen till festen är dubbel: lady Disraelis tillfrisknande och den af henne afgudade gemålens upphöjande till värdigheten af premierminister. För hennes skull vilja vi hoppas, att hennes helsa hvilar på fastare grund, än makens promierministerskap, hvilket knappast väl erhållits, förrän det hotas af stora faror. I alla fall är henne, som ofta i den trånga, heta halfdunkla och med galler försedda dameläktaren i Underhuset härdat ut tills långt efter midnatt, för att få höra sin Benjamin twla, den glädjen väl unnad att såsom landets inflytelserikaste dame i dag kunna göra les honneurs i Downing Street, henne, dottern til en simpel kapten vid flottan och enka efter en landtadelsman. Det nya Foreign Office belinner sig på samma ställe, der det gamla stått och bildar i förening med India Office den hittills färdiga hälften af den oerhörda byggnad, som skall utsträcka sig från S:t James Park till Parliament-Street och i sig upptaga samtliga hufvudministerierna. Det hela är utstyrdt med stor lyx; å de yttre fagaderna på sina ställen med alltför mycken prakt och så öfverlastadt med småsaker, att totalintrycket lider deraf; i de inre rummen, gårdarne, trapporna och korridorerna är utstyrseln visserligen ännu rikare, men vida smakfullare och mera harmonisk såväl till stil som färg. Guld, alabastor och marmor at finaste slag och de mest olikartade färger hafva i hutvudpartierna begagnats med ett slöseri, som hittills ännu aldrig brukats vid prydande af ministerbyråer. Den till utrikesministerns andiensrum bestämda salen skall vara medelpunkten för scirsen i dag, till detsamma ansluta sig flera andra, ej mindre praktfullt utstyrda rum, af hvilka fem äro bestämda för soupen och buffeten. För att festligt smycka de hittills obebodda rummen, ha nu i tre dagar oräkneliga vagnslaster af blommor, mattor och speglar ditburits. Den, som blifvit inbjuden, skall infinna sig och den, som ej kunnat bli bjuden, har traktat efter att bli det. Åtvon Gladstone skall svårligen uteblifva, sedan Disraeli med sin närvaro hedrat dennes sista soirbe, en artighet som knappast väntas eller visas af någon premierminister. En djupare betydelse tillmätes icke här i landet dylika besök. IIvarför skulle Disraeli icke dricka dåligt th hos Gladstone och denne hos den förre! (Thet är vid dessa stora soiråer vanligen erbarmligt). Hvarför också icke supera och roa sig af alla krafter! De skola båda i afton så snällt trycka hvarandras händer. Vid Philippi träffas vi åter — i Underhuset nästa Måndag ! I Dublin har man beslutat resa ett minnesmärke åt den i fjor aflidne berömde astronomen Rosse. Den i Frankrike utkommande tidningen Siecle har erhållit en ytterst värdetull skänk, hvilken torde vara ensam i sitt slag. En d:r Hod6 hade neml. sedan flera år tillbaka gjort sig till uppgift att samla alla slags aktstycken, hvilka offentliggjorts från d. 24 Febr. 1848 till d. 2 Dec. 1851. Tidningar, böcker, broschyrer, proklamationer, upprop till valmännen, politiska trosbekännelser, tal, kortligen allt som offentliggjorts under denna oroliga tid, har den outtröttlige samlaren förenat till ett stort, väl ordnadt bibliotek, hvilket han ännu under sin lifstid velat öfverlemna i värdiga händer, för att förekomma deras förskingring. Det är tydligt, att man ur en så fullständig och så sorgfälligt ordnad samling kan framleta en mängd aktstycken, hvilka nu kunna vara högst obehagliga för mången. Siecle lofvar sina läsare, att ej låta denna skatt ligga ofruktbar. M:me Musard i Paris, en i förbindelse med konungen af Holland och isynnerbet under luxemburgska krisen mycket omtalad dame, har tillbandlat sig ett drottningen af Spanien ursprungligen tillhörigt diamantsmycke för en summa af ej mindre än 600,000 fres. Figaro tror sig kunna meddela detta i trots af den nya presslagen, emedan den tilltänkta sköna mindre tillhör det enskilda lifvet än offentligheten. Från Turin skrifves, att den bekanta dansösen sgr:a Pepita de Oliva aflidit derstädes, hvarest hon lefde mycket tillbakadraget