Göteborgsposten – 31 mars 1868, sida 1

ett ord uti de tidningsstrider, som en lång tid sörsiggått rörande hrr Dicksons verksamhet i Norrland, ehuru vi ofta varit frestade att uppträda till försvar för personer, hvilka i det samhälle, der de vistas, åtnjuta odelad aktning inom alla samhällsklasser och om hvilkas heder och rättrådighet ej mer än en mening bör kunna göra sig gällande, isynnerhet som de emot dem riktade tillvitelser varit af den beshaffenhet, att de måste uppröra hvarje rättänkande. Vi ha redan förut meddelat våra läsare utgången vid Lycksele häradsrätt af det mål, rörande försök att uppsåga kronan tillhörigt virke, till hvilket hrr Dicksons sågtolk vid Baggböle varit instämda och hvaruti häradsrätten icke lunnit någon omständighet hafva förekommit derför ansvar skulle kunna ådömas de tilltalade — ett mål som uti en af hufvudsiadens större tidningar tvenne särskilda gånger behandlats under rubriken timmerstölderna vid Baggböle sågverk, ehuru icke ens sjelfva stämningen upptog påstående om ansvar för dylikt brott. Vi erfara nu genom i går till oss ingånget telegram, att t. f. öfverjägaren Lind blifvit vid Umeå rådhusrätt dömd till 300 rdrs böter för mot hrr Dickson C:o begagnade ärekrankande tillmälen, hvilka han således ej kunnat bevisa. De grundvalar, på hvilka anfallen mot hrr Dickson i en del af hufvudstadspressen och den i dennas fotspår vandrande osjelfständiga delen at landsortstidningarne hvilat, hafva således ramlat, och vi skulle, för svenska pressens egen heder, önska att detta lättsinniga, om ej brottsliga, förfarande att döma ohördan måtte snart utplånas ur allmänhetens minne. På samma gång vi uttala denna önskan, hysa vi ätven den förhoppning, att denna bedröfliga episod skall förmå statsmakterna att en gång för alla ordna skogsförhållandena i Norrland och ställa dem på en sådan ståndpunkt, att de icke må alldeles neddraga befolkningen i omoralitet eller gifva tillfälle till beklagliga begreppsoch omdömesförvirringar af den art, hvilka nu en tid yppat sig inom åtskilliga af vårt lands större och mindre offentliga organer. Stadsfullmäktigsval. Stadens röstberättigade innevånare komma d. 21 nästk. April att anställa stadssullmäktigsval i ledigheten efter prof. E. v. Schoultz. Ännu ett dylikt val förestår, sedan Kgs Bfhde genom utslag d. 28 d:s godkänt e. o. kanslisten J. N. Dahlströms besvär och förthy befriat honom från skyldigheten att vara stadsfullmäktig samt anmodat Magistraten att anställa nytt val i hans ställe. Rådman A. W. Björck skall, enligt hvad Nya Dagl. Alleh. berättar, hafva frånsagt sig sin befattning som fullmäktig i riksbanken. Konsert. Om vår igår uttryckta förhoppning att fru Sorandi vid sin konsert skulle få fägna sig åt ett talrikt besök, icke uppfylldes, enär endast ett högst fåtaligt auditorium infunnit sig, så slog åtminstone icke vår aning fel, att publiken i henne skulle få göra bekantskap med en begåfvad sångerska. En koloratur så utbildad, att man näppeligen får höra den bättre, en särdeles i det högre registret klar och klockren intonation, en beundransvärd drill, ett lifligt och uttrycksfullt föredrag, se der egenskaper, som väl berättiga till det uppseende fru S. i Stockholm gjort och till det högst lifliga bifall hon igår skördade. Hvad sjelfva rösten beträffar föreföll den något beslöjad, isynnerhet i brefarian ur Barberaren; måhända hade detta dock sin grund i tillfälliga orsaker. I allmänhet tro vi att fru S:s röst och föredrag mera lämpa sig för scenen än för konsertsalongen. Hennes föredrag af den bekanta arian ur La Traviata var konsertens glanspunkt och hennes återgifvande af den svenska folkvisan rätt intagande, ehuru grundtonen, det halft drömmande nordiska vemodet, af henne lika litet som af någon icke-nordisk sångerska kan återgifvas. Hrr Hultgren och Hrimali delade, för de af dem utförda nummerna, med konsertgifverskan en icke obetydlig del af bifallet för aftonen. Nya Teatern. I afton gifves Trubaduren för 3:dje gången. M:ll Bennati ankom med södra snälltåget igår hit och uppträder antagligen redan om Fredag i Regementets dotter-.