Göteborgsposten – 28 mars 1868, sida 1

liga lifvet, och som ett sådant torde man väl få anse vårt, har i dagarne blifvit fylldt. Hr P. Löfström, egaren af badinrättningen och simskolan vid S:t Eriks torg, har nemligen numera utvidgat och så godt som alldeles ombyggt lokalen för varma och ångbad. sitt nuvarande skick är etablissementet högst prydligt och komfortabelt. Från ett litet vackert väntrum vtXlor man i en ljus och rymlig lokal, å ena sidan upptagande de s. k. ångskåpen, hvilka äro försedda med en enkel mekanism, hvarigenom den deri sittande kan efter behag moderera temperaturen. Å den andra befinner sig 4 näpna, eleganta afklädningsrum från hvilka den badande med några steg kan förflytta sig till ångskåpen eller de 8. k. lafvarne, belägna der i en fördjupning midt på väggen och från hvilka, då dörren öppnas, ett moln som från Geysers kaskader slår emot den nyfikne som dristar titta ditin. I samma fördjupning befinner sig äfven ett par förträffliga duschar för att afkyla den upphettade syndaren derinne. Lokalen upptager vidare en ytterligare, komplicerad duschinrättning samt flera propra rum för varma bad. Allt är nytt, nymåladt och fint, och lokalen i sin helhet gör ett synnerligen godt intryck, hvadan vi förmoda att etablissementets egaro skall i rikt mått ersättas de betydliga kostnader han nu nedlagt på detsamma. Stadsbyggmästaren A. Hansson har utarbetat planen till den nya inredningen hvarjemte målning och dekorering verkställts af målaremästaren Chr. Rusch. Man prise ingen lycklig före sin dödsade den vise BSolon till den stolte Kresus, då denne stående på lyckans solbeglänsta höjder visade honom alla sina skatter och dyrbarheter. Det är också högst sällan som man finner den jordiska lyckan klar och ogrumlad, kanske minst just der, hvarest ingen brist på timliga egodelar kan förmärkas. Men hvar den än finnes, i öfverflödets prunkande salar eller i torftighetens enkla tjäll, ett kan man dock vara förvissad om, att den har sin enda men fasta rot i ett harmoniskt förhållande mellan makar, barn och syskon. Lyckliga då i sanning de, hvilka efter en 50-årig kärleksfull sammanlefnad ännu stå vid hvarandras sida, trofast beredda att intill det sista dela ljuft och ledt med hvarandra, hvilka ännu icke märka årens börda på annat än den snö de strött i numera hvitnade lockar, makar, som med glädje och stolthet, nej, med from ödmjukhet och tacksamhet för en mild Försyns nåd kunna på en sådan dag se sig omgifna af barn, hvilka vuxit upp till aktade och ärade samhällsmedlemmar, af yngre telningar, ljufva, lofvande blammor, värdiga den stam, hvarifrån de utsprungit. En sådan sällspord lycka förunnades sistl. Tisdag hr J. H. N. Meyer och hans fru Marie Eppen, sedan 32 år tillbaka bosatta inom detta samhälle. En ytterligare anledning till glädje fann det vördnadsvärda paret, han 77, hon 73 år gammal, säkerligen deri att oaktadt ingen särskild inbjudning utgått den aftonen c:a 150 personer, damer och herrar, deribland vårt samhälles mest framstående familjer, samlade sig i deras festligt upplysta bostad. Guldbrudparet med silfver i lockarne men ungdomens glädje strålande i ögonen deltog sjelft i den promenadpolonäs som öppnade dansen för aftonen. Oräkneliga buketter, till hvilkas åstadkommande man tycktes ha spolierat alla Floras och jemväl brudgummens älsklingar, en sådan rikedom af rosor, kamelior, liljekonvaljer och dyrbara utländska blommor strålade fram öfverallt, smakfulla minnesgåfvor, lyckönskningstelegrammer i oändlighet, från alla Sveriges landsändar, från Norge, Frankrike och Tyskland, allt vittnade om huru älskadt brudparet under ett långt, fläckfritt lif gjort sig. Ännu långt inpå morgonen fortfor den glada festen och brudparet sågs ända till det sista deltaga deri. Barnslig kärlek var dock icke den minst verkande orsaken till denna ovanliga högtid, den hade redan lång tid förut upptagit en älskad dotters och sons tankar, den hade kommit en annan son att ända från det aflägsna Throndhjem ila ner till föräldrarnes hedersdag, innerlig kärlek och aktning voro de känslor som besjälade alla äldre och yngre medlemmar af den aktade familj, som den dagen slöt sig närmast omkring de båda gamle. Lyckligt det hem der som i detta strålarne från den sjunkande solen i frid osh endrägt blanda sig med en gryende morgonrodnads rosiga skimmer! Göteborg d. 28 Mars 1868.