om man understundom med skäl kan förebrå Göteborg att sakna all omvexling i nöjen utomhus, så torde i närvarande stund en dylik beskyllning med stolt förakt kunna tillbakavisas af hvarje om samhällets ära mån inföding. Eller hvad säges om följande förlustelseprogram för innevarande och närmaste period?: Dietrichsons föreläsningar, Loriniska operan, Lannerska baletten, Satters matinåe, fru Löhrs Fata Morgana, Beyerböckska kapellets aftonunderhållningar, Santessons folklekar, konsert af frih:nan Leuhusen, fruarne Sorandi, Stenhammar och m:ll Andråe, d:o af hrr Willman och Labatt, af dir. Josephson och Upsalastudentor, och till sist representationer af Halvorsenska konstberidaresällskapet samt på asstånd, binsidan sundet, konturerna af Brahma och Wischnu — nej, af pianisten Brahms och romanssångaren Stockhausen, ville vi säga. Ingen brist på förströelser således, men huru skall publiken räcka till öfverallt i dessa bistra tider, då alla menniskor, från millionären till tiggaren, med eller utan skäl uppstämma sorgesånger, mot hvilka forntidens klagovisor kunna anses som muntra dithyramber? Ja, detta är en fråga, som vi sannerligen icke