Göteborgsposten – 26 mars 1868, sida 1

Hvad ville detta säga? Mr Carruthers af Poyninga tvungen att höra på huru en främling, fullkomligt likgiltig för den verkan detta skulle göra på hans känslor, underrättade honom om att hans egen hustru varit utsatt för någon häftig sinnesskakning, utan att han egde kännedom derom! Men mr Carruthers af Poynings uthärdade det förundransvärdt väl. Han nickade verkligen bifall, då doktorn uttalade denna förmodan och blef ej det minsta för argad. — Ja, upprepade d:r Merle i bestämd ton, hon har varit utsatt för en sinnesskakning, det lider intet tvifvel. Nerverna äro fortfarande mycket svaga, mycket upprörda, men det allmänna helsotillståndet så förbättradt, att jag ej motser annat än de bästa resultater af försöket att meddela mrs Carruthers ett angenämt och gladt intryck, ehuru, med afscende på hennes bedröfliga tillstånd just nu, detta intryck nödvändigt äfven måste antaga formen af en sinnesskakning. Men — härvid smålog d:r Merle och blickade på den ene efter den andre af sina åhörare — jag tror att ni skola instämma med mig, geutlemen, deri att det finnes få, om ens något exempel på att en person blifvit dödad eller skadad af en angenäm öfverraskning. Mr Carruthers har haft godheten meddela mig att det skulle bli en angenäm öfverraskning för min pationt att se honom och henues son tillsammans, och jag är fullkomligt säker på att ju förr experimentet försökes och ju förr mrs Carruthers får veta att det äfven är ett annat nöje i beredskap för henne — härvid bugade han sig för mr Felton — desto bättre är det.