Göteborgsposten – 20 mars 1868, sida 1

—Gä?!? UEUEHH dens nuvarande egare skola dermed göra bättre affårer ån Maratrandsbolaget. Den å fästningen varande fyren lärer komma at! släckas på hösten, sedan dels Hamneskärs fyr är fullt färdig och dels en annan fyr fått gin plats straxt vid Marstrand, men beklagligtvis hör man att den gamla och fulit dugliga syrapparaten icke kommer att användas, utan skal! densamma, som eger ett icke obetydliat värde, kasseras och magasineras. Tullkammaren höll i Lördags auktion på en mängd hit inbergadt vrukgods, och visade de spekulative Marstrandsboarne en ovanhg ifver at bjuda öfver hvarandra, så att nästan alltsammans betalades som ny och god vara. En vid auktionen närvarande sörstasigpanre ansåg stor fördel vara att hitföra laster al diverse varor för att sedermera på offentlig auktion försäljae, då de bestämdt bättre betalades än om försäljningen skeide under hand. I Söndags förmiadag hitkom en ny kommendering af Westgötadals regemente, under belälaf lojtn. 0. Lindberg, Kommenderingen hade marscherat till Tjufkil och hbitfördes derifän på segelbåtar. Den billigare och genaste vägen till Uddevalla och derifrån på angbåt hit hade man synbarligen icke kommit att tänka på. På middagen afreste till Göteborg med ångaren af samma namn kommenderingen af Wermlands reg.. ömt saknad och begråten af stadens feminina tjenstebefolkning och andra danslystna unga flickor, hvilka under dans och skämt fördrifvit Söndagseftermiddagarne hos och i sällskap med de lifliga vermlänningarne. Fortifikationsbesalhafvaren härstädes har ingifvn dem som uppfora och skola uppfora nybyggnader en verklig skräck, i det ban med all kraft just nu vill att de skola ställa sig den för staden 1820 utgifna byggnadsordningen till efterrättelse och hvilken en lång tid nära nog varit glömd. Ordning och skick äro saker, som så väl i det allmänna som enskilda åro att prisa, men då ordningssionet öfvergår till småaktighet, har det redan förlorat sitt värde; så ar äfven förhållandet härvidlag. Magistraten och fortifikationsbesfälbafvaren aro derföre också vid ritningars fastställande ganska ofta i delo, och till följe häraf, äfvensom af påstötningar från annat håll, har också förslag väckts inom stadsfullmäktige till ny byggnadsordnings utarbetande. En egenhet är att staden, såsom liggande vid fästning, icke får bebyggas med stenhus, men de som bygga och vilja hafva källare till sing hus, aläggas dock att göra dessa källare epvälfda? och solida. Orsaken hvarföre staden ej får bebyggas med stenhus lär väl hufvudsakligast vara. att den, då fienden nalkas våra trakter, hastigt skulle kunna albrännas, på det att fienden här ej skall sa fast fot, men månne icke just de hvälfda källarne kunna tjena hoaom till ett lämpligt gömställe, och är ändamålet då vunnet? Svante. Riksdagen. Såsom i telegram omnämudt, aflemnades till riksdagen i Onsdags 2:ne kongl. proposi tioner, af hvilka den ena rörde förändiade bestämmelser i sråga om utmyntningen at gulumynt. Ur denna proposition meddela vi moliveringen, så lydande: K. M:t, som fullt uppskattar fördelarne af eu för alla civiliserade nationer gemensamt myntsystem, finner likväl frågan om att i Sverige införa ett härstädes alldeles nytt sådant system, grundadt på antagande af guldet såsom ensam värdemätare, vara af så allvarlig och i bestående förhållanden djupt ingripande beskaffenhat, att densamma, för att göras till föremål för någon K. M:ts framställning till Riksdagen, erfoidrar en pröfning, som den för nu församlade Riksdag redan långt framskridna tiden icke medgifver. Men då K. M:t således för närvarande låter berörda vigtiga fråga tillsvidare anstå, anser K. M:t deremot hinder icke möta för ett redan nu afgöra och antaga det särskilda förslaget om upphörande af dukatutmyntningen och att i stället skulle härstädes präglas guldmynt af samma beskaffenhet som det franska 10-francs-stycket och som 25-Irancs-stycket, ea snart en gång Frankrike beslutat sig för att utgifva dylikt mynt. En sådan förändring skulle icke innebära något annat, än att Sverige i stället för ett mynt, som icke eger något sastställut, al sjelsva myntmetallens värdevexlingar oberoende, värde i förhållande vare sig till landets egna öfriga mynt eller till främmande länders, för framtiden låter hos sig förfärdiga mynt, som till halt och vigt samt följaktligen äfven till värde öfverensstämma med myntsorter, hvilka redan ega gängbarhet i en betydlig del af Europa. Dessa nya svenska guldmynt skulle väl på den inländska marknaden utöfva lika ringa inflytande, som nu dukaterna, men deremot i internationelt hänseende ega en användbarbet, som de sistnämnda mynten alldeles sakna. Till denna fördel kommer äfven den, att, i händelse Sverige framdeles finnes böra omfutta ett myntsystem på de af nåstlidna års konserens godkända grunder, ett nu fattadt beslut om prägling af 10-franesstycken och 25-franesstycken i guld skulle för öfvergången till ett sådant system utgöra ett förberedande steg, som bör underlätta dess genomförande bland annat genom den bekantskap med det franska myntvärdet, som medelst de nya gulumynten skulle bär i landet bedas, ander det på samma gång ett dylikt beslut icke kan i någon mån försvåra bibehållandet af det nuvarande myntisystemet, derest sådant pröfvas vara för oss ändamalsenligast. SY TRO TENOTAL SME UN STA TT IE CARAT —U—