Göteborgsposten – 19 mars 1868, sida 2

kom hit, istället för att resa till södra Frankrike, som jag hade ämnat. — Så berättade miss Carruthers för mig, sade mr Felton. Denna enkla anmärkning kom George Dallas att spritta till och uppjagade rodnaden på hans kinder. — Verkligen, sade mr Carruthers; jag visste ej att ni sett min nicce. — Inte? sade mr Felton. Jag förmodar, att hon öfverlemnat åt mig att berätta om sin artighet mot en vildt främmande person. Sedan jag träffat er hushållerska och erfarit allt hvad hon hade att säga mig, särskildt att min syster ej erhållit mina bref och sålunda ingenting visste om min återkomst till England, beslöt jag hastigt att söka upp er i utlandet. Som miss Carruthers brefvexlade med er och derföre borde vara i stånd att gifva mig alla de underrättelser jag behöfde, var hon tydligen den person, jag borde träffa, hvarföre jag skyndade till Sycamores, såg henne — en högst förtjusande och vacker flicka är hon — hörde allt hvad hon hade att säga mig och reste derefter till staden för att göra bekantskap med min nevö. Mr Carruthers kände sig nästan besvärad under det mr Felton afgaf denna förklaring. Clare hade en ansenlig och ofrivillig andel i de sjelfförebråelser och samvetsqval han erfor. Hans hustru hade till en viss grad blifvit uppoffrad för henne, och minnet häraf plågade honom. Beträffande George, hvart hade nu all hans bitterhet mot stjuffadern tagit vägen? Huru var det nu med hans glädje öfver att han och ödet i förening öfverlistat den högmo