Göteborgsposten – 19 mars 1868, sida 2

skeppare och andra, som ej hade synnerligt klara aflärsbegrepp, något som P. i de flesta fall begagnade sig af för att aflocka dem underskrifter på papper, hvilkas rätta betydelse de då icke kände, men som nu lär komma ganska surt etter. Ett af de många fall, då han begagnat sig af okunnigheten och lättrogenheten, må här, såsom karakteristiskt för den hedersmannen, anföras: Sistl. sommar förolyckades totalt i Ivita hafvet ett i Tönsberg hemmahörande och af egaren fördt fartyg. Såsnart P. erhöll vetskap om skeppsbrottet lät han kalla skepparens hustru till sig på sitt kontor, beklagade på det hjertligaste hvad som händt, men tröstade henne tillika dermed, att han nog skulle ordna hennes affärer; för att kunna göra detta, måste han dock först ha hennes underskrift på ett papper. Hon gat den utan tveksamhet och gick helt belåten till sitt hem igen. Det visade sig emellertid sedermera, att det törsta papperet hon underskref var den hos P. deponerade assurancepolisen å fartyget, på hvilken P. lyltade försäkringsbeloppet, och det andra en vexel på 7,200 rdr rmt, som hon accepterat.