Göteborgsposten – 19 mars 1868, sida 2

dige och gamle tyrannen, som han i tankarne kallat honom, och åstadkommit ett möte, hvilket hans eget medvetande sade honom ha medfört ej obetydliga resultater för någondera, mellan honom och den afundsjukt bevakade arftagerskan? Som sakerna nu stodo, var det sannolikt, att han och Clare kunde träffas öppet och utan anmärkningar, och i den förändrade sinnesstämning, hvari George nu befann sig, skulle han gerna ha afstått från den romantiska och hemlighetsfulla anstrykning, som deras bekantskap nu hade, för att slippa ifrån det medvetandet, att han haft falska uppgifter och att han under inflytandet af sina bittra känslor mot sin stjuffar begagnat sig af den unga flickans fantasi för att missleda henne. George kände bittert att nu denna ånger kom för sent. Clare skulle sannolikt inom kort lära känna honom under sitt rätta namn, ty han insåg genast, att sedan mr Carruthers fattat sitt ädla beslut att ingå försoning, skulle han göra det fullständigt. Hon skulle säkert komma att förakta honom för det bedrägeri han, i sin blinda förbittring, glömmande att ett sådant afslöjande och ett sådant förakt slutligen måste bli resultatet, utöfvat mot henne. Straffet drabbade tungt George Dallas. Han hade gjort ett ofver förväntan fördelaktigt intryck på sin onkel, hvilken ej hade lärt sig att vänta mycket af en ung man, som dertill är enda sonen. George hade varit fullkomligt uppriktig mot honom, så att den kännedom den äldre manuen fått om hans karakter var full af hopp och tillförsigt. tForta.)