Göteborgsposten – 19 mars 1868, sida 1

——— — Vid ett af dessa öppna fönster, som hade utsigt åt en vacker liten trädgård, begränsad af den breda skuggiga allgens inhägnad, till hvilken den sträckte sig medelst några träd som voro högre och hade rikare löfverk än de öfriga, kunde de promenerande i allgen ha varseblifvit tre gentlemän i allvarligt samtal. Den ene satt i en hög länstol som stod vid cna sidan af fönstret; en annan stödde sig mot fönsterposten, och den tredje, kortare och magrare än sina båda kamrater, stod upprätt emellan dem och vände då han talade sitt hufvud och sina skarpa ögon från den ene till den andre med en liflig och karakteristisk åtbörd. Den gentleman som satt i länstolen var en högväxt, gråhårig, omsorgsfullt klädd, äldre man som oupphörligt svängde sin guld-lorgnett omkring sin hvita hand. Han tycktes mycket upprörd — till den grad upprörd, att några af hans bekantskaper i det aflägsna engelska distrikt som hade äran att vara hans hemort svårligen skullg ha kännt igen honom. Han såg mycket ståtlig ut der han satt denna vackra morgon och blickade ut, utan att likväl fästa sina blickar vid något särskildt föremål; hans sätt tycktes verkligen antyda att han sökte och skulle väl mottaga andras deltagande; det tycktes verkligen möjligt att någon som råkat få se honom vid detta tillfälle skulle ha vågat taga sig friheten att tycka det vara synd om mr Carruthers af Poynings. Den mindre mannen som stod mellerst i gruppen hade ett mycket fördelaktigt utseendn. Mycket smärt och välbildad, med rak hållning och stor liflighet, i rörelser hade hans figur en viss ungdomlighet som dock motsades af hans ansigte hvilket utvisade att han öfverskridit medel