Göteborgsposten – 18 mars 1868, sida 1

— — 2 högsta grad af behofvet påkallad — ville icke bevilja anslaget. Rektor IIollander talade väl, vackert och värdige för anslaget och bevisade skolans stora gagn. Detta grundliga föredrag medtog lång tid. IIan understöddes ganska kraftigt af flera talare; men — tiden gick ändå alls icke fort undan. Då tog frih. v. Schultzenheim till ordet; han talade länge och lifligt; han strödde omkring sig salser — vi vilja ej säga grundsatser — som ofta voro briljanta, stundom absurda, men ban athördes dock med stort intresse; ban erinrade stundom om Jackson Haines, den store skridskokungen, han slog dubbla åttor och mera till för kammaren. Referenterna lade ner pennan, de kunde omöjligt följa med; men det var likgiltigt, blott tiden gick uadan, och så gjorde den. Han frågade kommerserådet Sjöberg huru kommerskollegium utlåtit sig i frågan, han önskade bestämdt att få veta det, och slutade med den vackra förklaringen, att han skulle rösta för alla industriskolor, vare sig att de anlades i Stockholm eller i Borås. Hr Sjöberg upptog den i bästa välmening utkastade handsken; äfven han talade för anslaget och redogjorde så fullständigt för komm.-kollegii utlåtande, att en qvart minst gick förbi. Hr Muren affärdade, också under en qvart vid pass, all hemslöjd, emedan den motverkade jordbruket, och skolanslaget som skullo befordra husslojden, konde han omöjligl bevilja. Han assisterades at åmskilliga talare som också togo atiden väl i auspråk. Frih. v. Schultzenheim talade ännu en gång, piggt, en god stund. Slutligen blef det rent af omöjligt att tala längre öfver den frågan. Men votering begärdes, den gick för sig, och anslaget bifölls. — Öfver nästa punkt kom ingen diskussion igång. Den derpå följande trawkallade en sådan. Det gällde ett anslag till tekniska elementarskolan i Malmö, hvilket, af K. M:t begärdt, hade at statsutskottet afstyrkts tutan att bestrida... en fras som utskottet con amore begagnar, å det vill säga nej på slutet. Landshösd. Troil försvarade skolan, Malmö och förslaget, allt detta i så valda ordalag, som denne gamle riddarhustalare alltid begagnar, hr Staaff hjelpte till, hrr Sjöberg och C. A. Larsson höllo emot, likaså frih. v. Schultzenheim, som icke räk: nade skolan i Malmö till den kategori som han ville understödja; men klockan slog ändtligen !(,10 och man kände med visshet att. talmannen icke så sent skulle föredraga punkten 24 — nvilket skulle be-eas som der: står i Euclides. En stund derefter upplöstes mötet. Frih. v. Schultzenheim hade besegrat tiden. Han hade gjort dem som ville bereda ministeren ett nederlag i striden om sjöfartsfonden en stor otjenst, men han hade tillika vunnit en seger, och morgonen derpå reste han till Wesslundaholm. Ester askildringen af denna episod återgå vi till den stora striden som ufördes dagen derpå. Den var, näst striden om dödsstrafket, den märkligaste hittills under denna riksdag. Forts.)