Göteborgsposten – 17 mars 1868, sida 2

nom måste i hög grad ha uppretat den stolte mannen mot honom. George bragtes så småningom derhän att han såg saken från samma synpunkt, och efter att ha tillbragt hela aftonen tillsammans skildes de båda männen åt, sedan de öfverenskommit att följande dag rådgöra med Harriet och afsända ett väl öfvertänkt bref till mr Carruthers. N George Dallas var följande dag i matsalen innan Routh och Harriet kommit in och fann på frukostbordot ett bref udresseradt till honom sjelf med en handstil som var honom obekant. Han bröt sigillet med någon oro och en betydlig grad af nyfikenhet. Ett stycke papper låg hopvikit omkring två tunna bref och innehöll blott följande ord: Bästa George, jag glömde att lemna er dessa båda bref. Ni gör bäst i att läsa dem. Jag tror att de äro från er onkel. — B. B. George satte sig ned vid det öppna fönstret, hvarigenom den friska morgonlufton trängde in i rummet. Han granskade de båda brefvens poststämplar och bröt sigillet till det som hade det äldsta datum. Under det han läste brefvet som var långt och tätt skrifvet undföll honom ett tillfälligt utrop, och då han slutat dess genomläsande, stoppade han hastigt ner det och öppnade otåligt det andra. Detta var återigen kort; han hade genomläst de få rader det iunehöll inom ett par minuter och hans ansigte uttryckte den yttersta förvåning. Harriet, hvars ljudlösa steg undfallit hans uppmärksamhet, inträdde nu i rummet. Utan att vänta för att utbyta den vanliga helsningen, gick hon hastigt fram till honom,