Om den alIimänna rösträtten. IL Hvarje sak är till en del sann, till en del falsk. Vi ega det sanna eller goda endast till en del och blandadt med det onda och goda — säger Blaise Pascal. Denna sentens kan tillämpas på alla meningsstrider, hvilka just uppstå och måste finnas derigenom, att menskligheten, såväl som folken eller individerna, aldrig når det absolut sanna. Estersträfva de detta senare för sina allmänna institutioner, vill det säga, att dessa aldrig bli så förträffliga, att de ingifva allmän och varaktig tillfredsställelse. Bland det goda uti dem finnes alltid inströdt något ondt eller felaktigt, hvilket man vill ha hädan, i tanke att sedan ernå det jordiskt möjliga sanna. Några se detta felaktiga i bjert dager och brinna af ifver efter att så bort det; andra återigen inse visserligen dess tillvaro, men betrakta det samtidigt såsom ett nödvändigt ondt, hvilket man måste tillsvidare antaga, för att icke förrycka sjelfva det goda, hvarmed det är uppblandadt. De förra vilja ha bort det felaktiga nu; de senare anse tiden ännu icke inne. De förra vilja rusa framt; de senare hålla tillbaka. De förra öfver