Göteborgsposten – 11 mars 1868, sida 1

scende på beskattningssättet, så visste de ingen annan utväg, än att öfverlemna lösningen af den frågan till — bevillningsutskottet, som uppmanades att använda hela sin fyndighet. Visserligen var det att kasta yxan i sjön, men det var dock enda utvägen. Grefve C. G. Mörner, som annars aldrig yttrar sig skämtsamt, hvilket just icke heiler presidenten i kammarrätten bör göra, var dock i denna fråga ganska rolig. Sjelt rökar han icke cigarr, men hade observerat huru nu för tiden från och med gubben till och med de små pojkarne blossade så allmänt, att han, talaren, vore benägen antaga, att man numera föddes till verlden med cigarr i munnen. Om vi icke allt för mycket misstaga oss, var det företrädesvis de icke-cigarr-rökande, som ifrigast päyrkade cigarrskatten. I Andra kammaren företedde diskussionen rörande nämnda beskattning åtskilliga komiska pointer. Den fick dräpslaget af hr Wijk, som nu för första gången yttrade sig i kammaren; men om han länge har sparat sig, så bevisade han sig nu ega ganska stor lätthet att tala och tala väl. Han eger en behaglig organ, en viss raskhet i sitt framställningssätt och var fullt inne i frågan, hvilken han utredde så väl, att intet återstod att säga. — Hr Uhr, som ibland lyckas ganska väl i den humoristiska genren, skildrade bevillnings utskottets vedermödor vid 1859—60 årens riksdag, då man nödvändigt ville stämpla cigarrerna. Bevillningsutskottet hade äfven då blifvit förständigadt att lösa knuten. Utskottet uppdrog saken åt en komite, och i den insattes Uhr. Komiten uppgjorde då ett törslag, som af alla fyra stånden förkastades. — Häradshöfd. Reutererona ville att cigarrerna skulle beskattas, men visste icke heller huru dervid skulle tillgå, och påyrkade derföre en skrifvelse till K. Maj:t med begäran att sakkunniga män skulle reda ut den trassliga härt van. — Kommersrådet Sjöberg upplyste att i Ryssland uppbars en betydlig skatt å cigarrer, hvilka icke fingo försäljas utan i en sor: förseglade paketer, en åtgärd, som äfven med förde den stora fördelen för säljarne, att köparne icke visste förrän liqviden erlagts, hu rudana cigarrer de bekommit. Men vore det dock skäl att taga en sådan sed från Ryss land? Slutet på öfverläggningen blef, att Andra kammaren icke vill veta af cigarrskatt. Det är bekant alt guden Thor en gång då han tog sig en middagslur blef bestulen på sin ovärderliga hammare, Mjolner, deröfver stor uppståndelse blef i gudaresidenset. Nästan samma missöde hotade protektionisterna nu genom bevillningsutskottets förslag att icke blott alla hammare utan äfven smedjestäd skulle förklaras vid införseln tullfria. Detia förslag ansåg dock hr Indebetou lika otillständigt som Thryms tillgrepp af Mjolner, och då den förre i rättan tid väckte sina vänner, erinrande dem om nödvändigheten i den svenska jernhandteringens intresse att hammare och smedjestäd skola draga tull, så kommer den att utkrätvas för dessa artiklar, såvida icke tullfrihet beviljas vid framdeles skeende votering, ty Första kammaren höll alls icke på detta skydd för inhemsk industri-. Bevillningsutskottet hade äfven föreslagit att artikeln verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej specificerade, skulle tå inforas tullfritt. Nu blef det fabrikör Svanbergs pligt att i Andra kammaren föra handtverkarnes talan, dock icke deras som begagna verktyg och i hvilkas intresse bör ligga att erhålla dem för bästa pris, utan i deras som tilloerka sådana. Hr Murn förklarade att han alls icke kunde begripa hr Svanbergs filantropi i förevarande fall och trodde Åatt den gick åt rasande håll. Vore det då icke en fördel för alla handtverkare om de erhöllo sina verktyg för bästa möjliga pris: Han påminde om den tid, då lästskärarne, som utgjorde ett särskildt skrå, strängt ötvervakade att skomakarne skulle taga sina läster hos de förra, hvilka blott finge tillverka läster, men strängt olvervakades af skomakarne att icke förfiärdiga skor på sina egna läster. Hr Svanberg lät sig dock alls icke öfvertyga, och Andra — TEE OA o q —