Göteborgsposten – 7 mars 1868, sida 1

Efter en period at en viss stiltje inom de offentliga nöjonas verld har säsongen vid vårens annalkande (så mycket torde man dock utan risk kunna säga!) börjat visa en lifaktighel, som ser ganska hotande ut för vår pubhäks kassor. I samma vefva, som dir. Ropde från Mindre Teaterns tempeltinnar utbasunar, att han är sinnad att(för en månad?) vända en otacksam publik ryggen, låter Nya Teatern Terpsichores banr vaja högt och stolt der, hvarest Thalia nu en tid bortåt flaggat på half stång. Gredelueska balettsällskapet, Lannerska balettsällskapet, amatörsbalett, allt går som en dans. Men publiken? Åbja, den infinner sig nog, så fort det är fråga om riktigt upplystande skådespel. Gredelueska balettällakapet föregås för öfrigt af ett stort rykte, det har lyckats till den superlativa grad entusiasmera våra lugna bröder på andra sidan Kölen, att kärleken till konsten utvecklat sig till kärlek för konstnärinnan, att Terpsichoro fått duka under för den komplott som Amor och Hymen i samråd med en viss overretsassessor uppgjort mot henne. Huru skall det väl då gå här Ilvimlar icke äfven vårt Themis-tempel af unga, fria offerprester, af hvilka mer än en skulle önska att bli friare, och kanske skulle vilja ådalägga sympatier för den praktiska skandinavismen? Ja, det kan saamen gaa i en ilende hast! Efter att ha bjudit publiken på ÅOcksä en profet och Bosen i S:t Flour?, hvilka båda, som man säger, föllo igonom, och Äthetta med rätta, har din Rohde återupptagit Stor