Göteborgsposten – 6 mars 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Yates. Öfversättning — Hennes ninne borta! utbrast Harriet. Så illa är det väl icke heller? — Jo, det är det, svarade mrs Brookes, och jag ber er noga upprepa för honom hvad jag nu vill säga er. Säg honom att hans mor har glömt allt hvad som töranledde hennes sjukdom, al den fruktan och ovisshet hon utstod. Hov var naturligtvis förskräckt öfver hvad hon måste göra och väfvaue : den pinsammaste förväntan tills det var gjord; men jag är säker på att hon icke har glömt honom och om hon finge se honom eller tillochmed hörde talas om honom, kunde det hafva de farligaste följder. Säg honom för all del detta och att det enda han kan göra för att försona det förflutna är att han ej visar sig för sin mors igon. Han vet redan något härom, emedan jag har skrilvet det till honom och af mr Carruthers har han blifvit upplyst om att hans mor har rest bort. — Af mr Carruthers? sode Harriet med ett uttryck af beundransvärdt väl spelad öfverraskning. Skrifver han någonsin till George? — Mr Carruthers är en mycket rättvis man, svarade ) Forts. fr, N:o 54.