Göteborgsposten – 5 mars 1868, sida 1

dade en ny allmän benådning för Södern, de egentliga upprorsledarne och de, som varit inblandade i Lincolns mord eller i fångarnes misshandling, allena undantagna. Detta tyddes äfven som ett ingrepp i kongressens myndighet. Då denna sammanträdde i December, visade den sig likväl mycket hofsam. Förslaget om att anklaga presidenten föll med mycket stor majoritet (108 röster mot 57), i det tillochmea många republikaner röstade emot, och representanthuset lät sig nöja med att tadla hans uppförande, men gillade Sheridans uppträdande och ogillade den i hans ställe insutte generalen Hancock, hvars styrelse prisats af presidenten. Senaten resolverade vidare, att Stantons afsättning var olaglig, och Grant, hvars ställning en tid varit tvetydig, dertör att han alltid förut räknats bland de radikala, afgick nu frivilligt från sin plats. Han gäckade dermed presidentens och demokraternas antaganden, att han skulle göra motstånd mot kongressens bud; de påstodo tillochmed, att han bröt tro och lofven mot Johnson, att han lofvat denne sitt stöd, men i hemlighet spelat under täcke med Stanton 0. 8. v., hvarigenom han förlorat utsigten till att bli detta partis kandidat till presidentposten, men blifvit säker om att få republikanorne för sig. Presidenten har nu sökt nya bjelpare: han har åt Sherman, andre besålhafvaren inom armeen, gifvit kommandot i Washington och dess omnejd samt insatt en ny krigsminister i Stantons ställe. Senaten har förklarat Shermans utnämning ogiltig, hvarefter Sherman afböjt den tillämnade befordran. Han har utnämnt general Thomas till krigsminister, men Stanton har, stödjande sig på kongressen, sörklarat sig ej vilja afgå. Johneon framhärdar och meddelar ej Stanton några ordres. Representanthuset har dertör antagit förslaget om Johnsons försättande i anklagelsetillstånd; presidenten återigen har vädjat till högsta domstolen. Mon en anklagad president kan ej bekläda sin höga post. Johnson skall derför tillsvidare nödgas vika och lemna plats för senatens ordförande, den radikale B. Wade trån Oh o, om han icke med väpnad hand sätter sig till motvärn, hvilke återigen skulle beteckna en märklig punkt i Förenta Staternas historia.