Riksdagen. Öfver diskussionen i Första kammaren angående dödsstraffet meddela vi efter Stockbh. Dagbl. följande redogörelse: Br Hasselrot, som började diskussionen rörande detta ämne, gjorde detta under förklarande, att han ej gjort sig särdeles förboppning att frågan om dödsstraffets upphafvande skulle vid denna riksdag vinna en lycklig lösning, sedan han hört de ord, som just.ticstatsministorn vid riksdagens början uttalade i denna fråga. Ville emellertid nu begagna tillfället att med några ord belysa sin ställning till och äsigter i fragan. Dödsstraffets rättmåtighet berodde piterst jå dess nödvändighet, men talaren kunde ej finna att bila och stupetock oundgangligen erfordrades för att göra en farlig sambällemedlem oskadlig. Man har velat grunda detta straffs rättmätighet på bibelns lära, eller att den som utgjuter blod, hans blod må ock utgjutet varda. I konseqvens dermed skulle dödsstraff följa på alla blodsuigjutelser. Tal. ville å sin a till försvar för sin sats äberopa ett annat bibelspråk eller att vår Herre vill ingen syndares död förrån han sig omvänder och bättrar. Dodestraffot vore äfven ohållbart såsom afskräckningsmedel, till skal hvarför talaren åberopade bland annat en engelsk presis intyg, att af 167 brottslingar, som han följs till döden, 161 varit närvarande vid afrättningar. Tal. hade sig jemväl bekant att en person, som osvervarit mördaren Breitselts afrättning, dera! dock icke lät sig asekröckas, utan begick mord på estermiddagen samma dag. Af dödsstraffets försvarare bar äfven blitvit anfördt. att dödsstraffet måst återinföras i många andra länder, der det blifvit afskafadtj detta hade dock, enl. tal:s asigt, skett mer vill SAäGA