Göteborgsposten – 4 mars 1868, sida 2

ronom till illa beryktade ställen, och slutligen visste n tidning att berätta, det man i Westminsters kysen i en källare hittat en slagtarkubb med yxa och lera til behör för att mörda en menniska och dessuom upptäckt i källaren en brunn som ledde ned i cloakerna. På detta -alle hade mr Speke blifvit mördad, det var klart, och genom brunnen hade man kastat hans kropp ned i gyttjan samt sålunda undanlolt alla spår efter brottet. — Bland tidningarne antog Times att mr Speke icke blifvit mördad alls, atan, huru otroligt det än kunde låta, ännu befann sig vid lif. Det må tillåggas, att äfven polisen delade denna åsigt. Detta antagande har också befunnits riktigt och det var en tillfällighet som i främsta rummet föranledde upptäckten häraf. I Padstow i Cornwall häktades nemligen d. 21 sistl. Febr. en man som troddes vara en från Hull förrymd person vid namn Ayre. Det visade sig emellertid att beskrifningen på den häktade, hvilken uppträdt i nejden förklädd till oxdrifvare, närmast stämde in på mr Speke, och efter åtskilhg tvekan medgaf han sig vara den länge sökte prestmannen. Han visade sig vara vid sina sinnens bruk och berättade att han då han försvann, begifvit sig till södra England. Han ankom först till Southampton och dröjde der omkring 14 dagar. Derifrän begaf han sig till Plymouth, stannade der i ytterligare 14 dagar, och slutligen vandrade han till Cornwall, der han slutligen upptäcktes i Padstow. — Bland alla de gissningar man hade öfverlemnat sig åt med anledning af bans försvinnande, var det väl ingen som gick ut på att han befann sig på en fottur i södra England förklädd till oxarifvare. Angående orsaken till detta besynnerliga försvinnande anföras tvenne omständigheter, den ena att han alltför mycket grubblat öfver bibeln hvilket inverkat på hans förstånd, den andra att han, såsom familjens enda son, var ansedd som ett mycket godt parti, hvilket gjorde att han var särdeles eftersökt af unga damer. Detta hade, såsom hans vänner allmännast antaga, hos honom framkallat en sjuklig fruktan för giftermål, hvilken ledde honom till den egendomliga flykten. Under hela den tid han var borta; hade han fört en utförlig dagbok. Det synes af denna, att Han ett dera vid sin ankomst till London eller kort före densamma beslutat sig för att fly. Han gick med bantåg direkt till Basingstoke och gick sedan till fots till Winchester och Southampton. Under hela denna tid var bibeln hans ständiga följeslagare och i denna läste han uuder sina utflygter utefter hafsstranden. Han säger sig under dessa ensliga betraktelser ha fått en djupare insigt i betydelsen af den heliga skrifts ord och under denna tid hade han beslutat att lemna sitt fädernesland för att på något ställe, der ban vore okänd, predika evangelium för sina medmenniskor. Af dagboken ser man vidare att han ämnat begifva sig från Eogland sedan första uppståndelsen öfver hans försvinnande lagt sig. Längre fram hade han ämnat underrätta sina vänner. Han syntes medan han, återfördes till sitt hem mycket nedslagen och sökte så mycket som möjligt undandraga sig allmänhetens blickar. — Då han aflägsnade sig hade han med sig 200 pund sterl. — Polisen i Cornwall erhåller den högst betydliga belöning som blifvit utsatt för hans upptäckande. Thomssonska sjelfmordet. Vid företagen undersökning har visat sig att postmästaren C. Th. Thomsson, i följd af den balans han åsamkat sig i St. Kopparbergs ensk. bank och som utgör 21,230 rdr, etter mogen ötverläggning och med berådt mod beröfvat sig lifvet genom hängning i en snara fastgjord vid spjellet å kakelugnen i rummet intill Smedjebackens postkontor. Dalpilen för d. 29 sistl. Febr. innehåller rörande sjelfva balansen följande närmare detaljer: Af den af t. f. landssekreteraren i St. Kopparbergs läv, v. häradsh. G. Nordeman i närvaro af 3:ne bankdirektörer samt kamreraren verkställda inventeringen efter Thomsson har, så vidt ske kunnat, blifvit utrönt, att influtna postmedel under Jauuari och till d. 20 Februari utgjort 1,087 rdr 90 öre utom 561 rdr 70 Öre försålda postanvisningar och vid pass 1,400 rår för asyttrade frimärken, hvaremot beloppet af inköpta postanvisningar skulle bestigit sig till 260 rdr 25 Öre; att uppbördsbristen för stämpelpapper bestigit sig till 1.324 rdr 75 öre samt af de af Thomsson från Kopparbergs ensk. bank omhänderhafda medel till 21,230 rdr, hvaremot förutom samma bankbolag ostridigt tillhörande penningemedel och värdepapper, hvilka till bankens direktion aflemnats, i Thomssons bo förefunnits 1,125 rdr 68 öre i pennirgar och värdepapper för 3,000 rdr, hvilka jemte Thomssohs öfriga fasta och lösa egendom, blifvit till säkerhet för berörde uppbördsbrister belagda med qvarstad. Beträffande balansens tillkomst antages det, att Thomsson småningom ådragit sig densamme, och det bar för honom varit möjligt att dölja förhållandet derigenom att han, vid uppgörardet af sina veckorapporter, deruti upptagit sedelremisser till bankens ombud i Stockbolm såsom varande afsända på Fredagen ehuru de i verkligheten icke afgått förr än på Måndagen. Vid en åtta dagar före Thomssons död al en utaf bankens direktörer samt kamreraren verkställd inspektion af afdelningskontoret i Smedjebacken. tillspordes Thomsson af kamreraren om orsaken till remissornes sena framkomst till Stockholm och sökte då på ett tillfredsställande sätt förklara denna omständighet, men sannolikt har han icke vågat att vidare begogna sig af den rämnda utvägen, utan, finnande en upptäckt vara omöjlig att undvika, verkställt sin förtviflade handling. Generalpoststyrelsen har förordnat e. o. kontorsskrifvaren M. A. L. Eriksson att föreatå postmästaretjensten i Smedjebacken under den nuvarande vakansen. Af kgs Besallningshasvande afgjorda mål. Skuldfordringsmal: D. 29 Febr. Emellan L. A. Olsson i Tegneby och C. Andersson i Ramsön. D. 2 Mars. Emellan handl. P. A. Carlsson i Röd och C. Nilsson vid Rinla; skrilvaren A. Petters— GHre aen ( Ferm på Bovallstrand; handl.