Göteborgsposten – 2 mars 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Tates. Öfversättning — Dessutom var hans stjussader Clares onkel; inger godhet, som Routh kunde visa George, skulle kunna sätta denne istånd att hafva framgång i denna riktning, och derför — och likväl var det ju ett vackert drag at Routh att vara så omtänksam. Pengarne kommo ju så lägligt, just då han hade användt resten af den summa, som han hade fått för armbandst, till sin utflykt till Haag och till sina inköp, och det skulle knappast varit passande att hafva anmodat Jsercurys oller Piccadillys redaktörer om förskott. Men det var en stor sak, att Routh rådde honom från att återvända till England på en tid, hvilket ännu mer var en bekräftelse på Rouths utsago att slå in å en ny lefnadsbana, då ett förtroligt förhållande till Routh naturligtvis på grund af hans nya åsigter skulle vara omöjligt. Han ville behålla de penningar som så vänligt hade blifvit honom tillsända, ville skrifva artikeln om sillfångsten till Mercury och fortsätta sin roman till Piccadilly. Ja, han ville stanna qvar der han var och se tiden an. Ett sådant lugnt, makligt drömmande lif öfverensstämde fullkomligt med Georges smak, och hade 2) Forts. st. N:o åt.