Göteborgsposten – 29 februari 1868, sida 2

Ä Från Utlandet. De väldiga knallar, med hvilka vi härOomdagen erinrades om hertigens af Westerzötland 7 födelsedag, kommo oss äfven att änka på ett annat Februariminne, hvilket jemväl i denna månad täljer sin födelsedag. Det är tjugo år sedan Februarirevolutionens stormklocka dånade genom Paris och Ludvig Filip måste nedstiga från den tron, dit en föregäende revolution fört honom. Det är just i dag på pricken 20 år sedan underrättelsen först kom till Sverige om att borgare-konungadömet var bortsopadt, att Frankrikes nyss så mäktige konung var on rymling, att republiken var proklamerad i Paris och dermed i Frankrike. Det var en elektriserande underrättelse. Om man får tro korrespondenserna från Paris, hade, d. 24 Februari d. å äfven en stormig karakter derstädes. Då nemligen pressdebatten inom lagstiftande kåren afslöts, besteg utgifvaren af Sidcle, Havin, tribunen, för att uppläsa den dom, som hedersdomstolen fällt i saken med Kerveguen (se gårdagens blad!). Han började med orden: Vi ha förolämpats —. I detta ögonblick reste sig vice presidenten David (en ultra-bonapartist och reaktionär) med orden: ÅSammanträdet är afslutadt. Detta Davids uppträdande framkallade en gräslig storm. Man kunde tro, att en revolution utbrutit, och illusionen var så mycket större, som det just var d. 24 Febr. Vid presidentens ord reste sig majoriteten som på en gifven signal och nedsteg från sina bänkar, under det att venstern stormade utmanande ned mot. majoriteten. Läktarne deltogo äfven i protesterna mot presidenten och majoriteten, hvilken befann sig i nedra delen af salen. Under det förfärliga gny, som nu rådde i salen, kunde man knappast höra de ord, som utstöttes, men man förnam dock ropet: Au jeu de paume! (så heter den sal, dit de deputerade af det tredje ståndet begåtvo sig 1789 och der de aflade den kraftiga förklaring, som utgjorde grundvalen för konungadömets senare undergång.) Vous voulez donc provoquer une nouvelle revolution! West une honte de se comporter comme cela. Vous insultez la minorit6 de la Chambre, mais la majoritö du pays nous vengera! (I viljen då frammana en ny revolution! Det är en skam att bete sig så der. I kränken kammarens minoritet, men landets majoritet skall hämnas oss!) Som sagdt, åhörarne stämde i med och ropade: Tefve venstern! Under tio minuter var oväsendet så starkt, att man befarade att det skulle komma till ett handgemäng mellan venstern och åhörarne å ena sidan samt de ötriga deputerade å den andra. V. presidenten, som befann sig bland de deputerade af majoriteten och var mycket blek, gaf härpå befallning om att man skulle