Göteborgsposten – 28 februari 1868, sida 1

——————— sslaget som i öfrigt ej vore K. M:ts pröfning sunderkastadt återvisades i andra punkten til skgs bfhdes pröfning. Kongl. M:ts bref om indragning af polis fiskalstjensten lades till handlingarne. Den af sekreteraren föreslagna underd förklaringen öfver öfverskultarne Ålmens och Schelins besvär mot kgs bfhdes utslag i fråg som exekutionsväsendets ordnande godkändes. Poliskommissarierna Anderssons, Witiboldws och Kants besvär mot kgs bihds utslai fråga om ny organisation af polisväsendet bordlades på förslag af hr Wedelin, då ta. funnit ätskilliga af deras anmärkningar befogade och man borde inhemta innehållet af de till saken hörande handlingarne. E. o. kanslieten J. N. Dahlström hade hos kgs bihde anfört besvär mot oitt val till stadsfnulimäktig på den grund att han förut under flera år varit ordförande i Majornas kommunalnämnd, och således enl. kommunalÅ borde vara befriad från att vöäljas till stadsfullmäktig. Hr Philipsson anmärkte, att då hr Dahlström ej åberopat något förhinder för honom att mottaga stadsfullmäktigskapet, så kunde stadsfullmäktige ej enl. kommunalförordningen utlåta sig öfver hr D:s besvär. På förslag af hr Berger blef ärendet bordlagdt. En ansökning af arbetskarlen O. Gustafsson och en annan af s. kustroddaren G. Andorsson, om ersättning för sökanderna vid gaturegleringen i Majorna frängången jord, remitterades till drätselkammaren. En ansökan af kammarskritvaren vid auktionsverket J. A. Pihlgrens enka, om utfående af mannens lön oaskortad för tvenne månader från d. 20 Dec. 1867 remitterades till drätselkammaren. Till bebandling företogos derefter prof. v. Schoulte motioner dels om jemkning i kommunalutskylder tör mindre bemedlade; dels om afkortning af kommunalutskylder; dels om förändring i röstberäkningsgrunden vid val at kommunalrepresentanter; och dels om särskilda kommunalutskylder för fastigheter. Då dessa motioner i gårdagens tidning blifvit in extenso återgifna, torde det vara ötverflödigt att här upprepa desamma. I afseende på motionen N:o 1 yttrade hr ev. Schoultz, som först begärde orde!, att orsaken hvarför magistraten ej ansett någon utredning af densammkunna vidtagas berodde derpå att förslaget ej undergått den förberedande utredning, som han påyrka:. Or Berger kunde ej finna att genom remiss till särskild beredning något annat yttrande än det magistratren nu afgifvit skulle kunnat vinnas. Vore villig stt nu företaga saken till pröfning. Hr Philipsson skulle ej velat motsätta sig en beredning, ifall något dermed kunnat vinnas. Men då motionärens förslag ej innefattade någon grund hvarpå utredning skulle ske vore ock en sådan utredning omöjlig. Hr v. Schoultzs begäran hade varit att man skulle utse komiterade som inkomme med förslag. Sedan detta skett trädde 59 i tillämplighet. Trodde ej att magistraten menat det förslaget ej kunde utredas. Då förslaget ej blifvit utredt, skulle lagen blifva kränkt, ifall man nu beslutade att vägra utredning. Sekreteraren uppläste ett föregående beslut af d. 9 Jan., hvarvid ordf. förklarat sig förhindrad att remitte:a förslaget till särskild beredning för annat ändamäl än att asgöra om detsamma skulle till behandling upptagas. Hr Philipsson anmärkte att det vore stor skilnad att åt en beredning ofverlemna en utredning af ett förslag och att, såsom motionären föreslagit, åt en komite öfverlemna hufvudsakliga verkställighetsåtgärder — neml. den nedsättning i debitering af kommunalutskylder, som skulle tillkomma mindre bemedlade skattskyldiga och att fästa afscende vid till dem särskildt ställda ansökningar om nedsättning i nämnde utskylder. Hr v. Schoultz framhöll ännu en gång att orsaken hvarför magistraten ej yttrat sig berott derpå att årendet ej kommit till den samms i det skick som komm. sororan. 5 59 fordrar. Hr Berger. Magistratens svar har stått i fullkomligt förhållande till hr v. Schonltzs fråga. Trodde ej att förslagsställaren vetat hvad han velat, utan bar blott önskat känna sig för. Tal. skulle kunna önska framgång åt förslaget, men då borde det uppställas Då annat sätt, så att man kunde se konseq venserna ef detsamma. Hr Francke avsåg att om hr v. Schoultz funntadssullmåktige handla lagstridigt, så kunde han klaga. Då diskussionen förklarats afslutad och sedan hr v. Schoultz, som yrkade att försla— — —— — s—— — lr på mängfaldiga tungomål samt Bön nl :.