Göteborgsposten – 28 februari 1868, sida 1

get måtte förvisas till beredning, begärt vo tering förkastades hr v. Schoultz förslag met 32 nej mot 6 ja (afgifna af br v. Schoultz G. Lundgren, Heyman, IIeurlin, Strömman ocl Leff ler.) I enlighet med magistratens förslag för kastades darefter hr v. Schoultz motion n:o 1 Förslagets andra punkt företogs derefter till behandling. Hr Philipsson framhöll det olämpliga i att de komiterade som stadsfullmäktige borde utse, skulle vid sidan af de verkställande myndigheterna ingripa i indrifvandet af skatterna. Då för öfrigt stadsfuilmäktiges beslut af d. 16 Nov. 1865 i hr v. Schoultz reservation blifvit omnämndt ville tal nämna om hurudant detta beslut varit. Det innehöll: Angående afkortningslängden för år 1864 hade den tillsatta särskilda beredningen yttrat att ifrågavarande askortningslangd ej vore fullt tillfredsställande samt att någon del af det för sagde år resterande beloppet 3,817 rdr 57 öre borde kunna indrifvas. Vid sammanträdet d. 16 Nov. 1865 uppstad med anledning af detta utlåtande diskussion, hvarunder särskilda talaro utan att motsägas framställde den ärigt, att vid indrifvandet af utskylder till kommunen ataden väl ej borde söka att fråntaga fattiga arbetare eller andra skattskyldiga hvad som för uppehälle erfordrades, helst derigenom ett resultat, motsatt det afsedda, kunde medelst tillökning i stadens fattigvårdsuppgifter uppkomma; men att deremot i de fall, då motvillighet men ej bristande förmåga hindrade liqviden, undseende ej borde visas; och emedan genom den utredning ärendet vunnit, det vore uppenbart, att vederbörande exckutorer, vid försöken att indrifva de oguldna skattebeloppen, ej i allmänhet gått tillväga med den noggrannhet och omsorg, stt töreskrist om samtliga beloppens afkortning borde på grund af uppgifterna i längden meddelas, utan det fasthellre befunnes, att uppgifterna om hindren för beloppens uttagande i många tall blifvit införda utan undersökning om förhållandet och möjligen utan att ens gäldenärem blifvit hörd, ehuru han vistats i staden, beslöto stadsfullmäktige att längden skulle återsändas till magistraten, för erhållande af bättre vieshet om att andra belopp ej till afkortning anmäldes än de hvilka i följd af fattigdom eller annan giltig orsak ej kunnat indrifvas. Det var detta beslut, som gifvit anledning till klagomälen. Exekutorerna hade som man funne ej fått sig ålagdt att gå hårdhändt tillväga. Hr v. Schoultz hade sjelf ej reserverat sig, då detta beslut i gradsfullm. fattades. Hr v. Schoultz ansåg det vara af vigt att vid exekutorernas sida stode personer som kunde bedöma hvad som för olika stånd och vilkor vore behöfligt. Det funnes fall då det för exekutorerna vore en svår uppgift att med lugn och tillbörlig opart skhet bedoma detta. Genom tillfälliga omstandigheter hade tal. fått kännedom om tvenne sall. då uttagandet af kommunalutskylderna varit särdeles upprörande. Dessutom hade en tjenteman. som egde en mångårig erfarenhet af dessa förhållanden, uttalat att han tvingades uppträda som en tyrann. Dertill kom att på landet pröfvar kommunalstämman i första rummet de afkortningar som böra ske, och detta vore en fördel, hvilken äfven staden väl borde kunna göra anspråk p.. Slutligen pröfvas ja i alla fall afkortningslängderna af stadsfullmäktige och dessa som här måste anses som fordringsegare å stadena vägnar borde väl sjelfva eller genom utsedda komitrade kunna lika väl vid exekutionstillfället som efteråt bestämma om skattebeloppen böra uttagas eller ej. Hr Berger klandrade att förslagsställaren ej till beredningen ingifvit sin reservation utan nu efter åtinlåtit sig i en kritik af densamma, så mycket mera som motionären otvetydligt tillkännagifvit att han rättat sig efter en annan Åmera erfaren person. Hvad för öfrigt den omtalade omenskligheten vid indrifning af skatterna angick. förklarade tal. att exekutorerna missförstått stadsfullmäktiges tanke om de gått hårdhändt till väga. För öfrigt trodde tal. att de mildare principerna alltid tillämpats, om äfven man nyligen funnit skäl att gifva dessa ett sornyadt uttryck, Ifall kommunalrestantjerna numera vore större än förut, så vore det derför att stämmoböterna borttagits. Foljden häraf vore att äfven förmögna personer ofta komme på rest. Hr Philipsson twrodde att hr v. Schoultz vore ledd af fullkowligt filantropiska principer, men motionåren hade ej tillräckligt noga betänkt, att det vore sjelfva förslaget som skulle rölvas, ej hvad han menat dermed. Ait motionären velat det stadsfullmäktige skulle vidtaga förvaltniangsätgåärder, deri läge det orätta. Men äfven om den föreslagna skattekomitsen blott blofve konsultativ, så skulle de skatteskyldiga dock i afseende på kronoutskylderna blifva prisgisna åt exekutorerna, som i detta fall ej hade någon dylik komit satt rätta sig efter. — Tal. gendref dessutom motionärens uppfattning af exekutionsförbållandena på landet. Hr v. Schoultz hade varit illamående då beredningen för tredje gången sammanträdde och derföre ej På annat sätt än som skett kunnat inlemna sin reservation. Andra punkten af hr v. Schoultz förslag atslogs derefter af fullmäktige utan votering. Beträffande tredje punkten af förslaget gjorde br v. Schoultz en teoretisk framställning af sina åtigter om personlighetsprincipen, tillämpad vid koma 18 1 — 24 ——— — —