Göteborgsposten – 27 februari 1868, sida 2

rektor till godkännande. Fakulteternas decani anmodade i anledning deraf sakulteterna att välja tre delegerade för att afgisva detta svar. Nu hafva 252 studenter genom Uelsingfors Dagblad utfärdat en förklaring till allmänheten. De protestera mot rektors förfarande i detta fall, som gjort det omöjligt för studentkåren att besvara Upsalastudenternas helsning. En veteran inom tullverket. Tullverkots tjenstemän i Malmö uppvaktade i Tisdags tullförvaltaren Bellander, som då upp lefde 60:de årsdagen af sitt inträde i tullverkets tjenst, och som ännu, oaktadt sin framskridna ålder, sköter sin befattning med samma outtröttliga nit och samvetsgrannhet som alltid. Det hör till sällsyntheterna att en tjensteman under loppet af 38 år ej haft mer än 5 månaders tjenstledighet; och detta är dock här förhållandet. — Tullförvaltaren Bellander gaf nämndo dag middag för tullverkets tjenstemän i Malmö, och bespisade derjemte öfver två hundra fattiga barn. Krångel. En insändare i Engelholms Tidn. omtalar att i en nämnde stad närbelägen socken bönderna nekat betala sina kommunalutskylder emedan kommunalstyrelsens ordförande skrifvit å debetsedlarne 1867 i st. t. 1868. Bönderna ansågo att då de redan betalt sina utskylder för 1867, behötde de ej för sådant ändamål ännu en gång lösa på pungen, synnerligast som ordföranden visade sig brutal emot dem. Efter åtskilligt krångel läto dock några af oppositionsmännen förmå sig till att betala, men andra höllo i med sitt nekande. Ovanlig fruktsamhet. Inom Långareds församling i Westergötland har inträffat det ovanliga fall, att en hustru framfödt tvillingbarn tre gånger å rad; men det ovanligaste härvid är, att detta skett inom loppet af tvenne år. De fyra barnen dogo före födelseårets slut och de två sista, som framfödts under innev. månad, äro nu äfven döde. Vädlig sjöresa. I Öres. P:n läses: Måndagen d. 3 d:s på eftermidd. afgick fiskaren Ola Jönsson, hemma på Hven, tillika med 6 andra personer, deribland tvenne fruntimmer, med en mindre båt från Landskrona, för att begifva sig till hemorten. Utkomne från land, öfverföllos de at snötjocka och en orkanlik storm, så att de ej kunde reda sig, utan kommo vilse och råkade omsider på det så kallade Skabbarefvet, hvarifrån de dock kommo klara, hvarefter de i den förfärliga stormen irrade omkring, tilldess de slutligen vid middagstiden befunno sig i Lundåäkrabugten, omgifna af is. Här måste de ligga vill följande morgon kl. 9, då de slutligen, på ett-afstånd af 1, mil ifrån land, blefvo tvungna att öfvergifva båten och, med åror samt hvad annat de kunde öfverkomma i händerna, bland isstyckena söka bana sig väg till stranden, hvilket också omsider lyckades, hvaretter de törfrusna och utmattade ankommo till Hofterups by, der de måste ligga öfver till Onsdagen, då de landvägen praktiserade sig jemte båten till Landskrona. Först Fredagen derpå kommo samtliga resenärerna ändtligen lyckligen till Hven, till stor fröjd för deras oroliga anförvandter, som nästan uppgifvit hoppet att få återse dem. A —ö—k— — ö