Göteborgsposten – 27 februari 1868, sida 1

följde George Dallas nedför trappan, och drog honom, då han ville gå ut på gatan, med sig in i boklådan, en liten mörk ohygglig håla, hvarest gamla mögliga folianter lågo kringströdda på golfvet, nya verk, som luktade af boktryckarsrärta och pappor, voro stälda upp på disken, och otaliga band staplade ofvanpå hvarandra och mot väggarne. Hållande sin magra gula hand fast i Georgees arm, stod den gamle mannen midtframför honom, omgifven af denna olikartade samling, och i det han stirrade på honom rakt i ansigtet genom sina silfverglasögon sade han: — Han är alltso Paul Vart, eh? Dieser junge Mannvar Paul Vart von London aus? Och Paul Vart vill zuriick till London och holländisch penge icke pra der, was? besser wechseln dem i englisch und der alte Schaub skall wechseln för honom, was? — Jag skall ej tillbaka till London, mr Schaub. sade George, då han efter några ögonblicks förlopp hade fattat den gamle mannens mening. Jag skall ej tillbaka till London men måste ganska riktigt hafva dessa pengar vexlade, emedan jag skall skicka största delen deraf till England med posten i afton och jag skall derföre nu begifva mig till banken. — Was, die Bank? Schnicksnack! Det är gamle Schaub som will vechseln. Till gut cours und so weiter! Ach, gamle Schaub har englische Banknoten att sände mit den postträger. Gamle Schaub som folk kalla en Geizhals. Schaub skall wechseln die Gulden fir die Banknoten. — Det gör mig detsamma hvem som vexlar dem, om jag endast får hvad de äro värda, sade George leende, och