Göteborgsposten – 26 februari 1868, sida 2

yttrade dessa ord, tog han en käpp, som stod intill kakelugnen, och knackade starkt i golfvet med den. Hans knackning tycktes framkalla ett doft svar från regionerna inunder dem, och innan George Dallas hade hunnit öfvervinna sin öfverraskning, gick , dörren upp och en gammal herre af fantastiskt utseende inträdde i rummet — en mycket liten man med ett ofantligt hufvud, som var betäckt af en tätt åtsittande kalott, stora ögon som stirrade ut genom ett par glasögon med silfverbågar, ett fåradt ansigto som var omgifvet af ett tunnt hvitt skägg, en stor örnnäsa och tunna läppar. Ihopknäppt ända upp under hakan och nående honom ned till fötterna — ett ej särdeles långt stycke — bar den lille mannen en smutsig, röd flanellsnattrock med en rad hornknappar, under hvilken ett par tvifvelaktigt rena ullstrumpor och ett par tofflor af ljusrödt skinn visade sig. Med den ena handen stödde sig den lille mannen på en käpp med elfenbens handtag och i den andra höll han en bok i gult omslag, en Tauchnitzer upplaga af någon engelsk författare. I det han inträdde, kastade han en skarp, hastig och omfattande blick på George genom sina glasögon, bugade sig vördnadsfullt för honom, och satte sig derpå så tätt som möjligt bredvid mr Dieverbrug, som genast tilltalade honom på holländska med en sådan tungfärdighet att George, churu det under hans vistande i Holland hade lyckats honom att lära några ord af den språkkunnige och andra, icke kunde förstå en enda stafvelse af hvad de sade till hvarandra. De hade slutat sitt samtal, under hvilket de begge först betraktat diamanterna och derefter George, sträckt