Göteborgsposten – 26 februari 1868, sida 1

motionsluntan, hvilkon vi verkligen gjort oss den stora mödan att genomläsa; dock derom en annan gång. Men hvad vi företrädesvis fästat oss vid, är att utskotten verkligen gripits af åtrån att raska på och med den betänkliga verkan att deras utlåtanden ofta erinra om Iasks Språng — den firma som Cederborgh så mästerligt har skildrat. I vårt förra bref meddelade vi den at assessor Bergström gjorda anmärkningen mot statsutskottets utlåtande rörande statsverkets inkomster. Det vilseledande uttrycket deri vidgicks af hr Björck, men felet uppfördes på sekreterarens konto. I Lördags föredrogs och behandlades i begge kamrarne ett annat utlåtande från statsutskottet, hvilket bär de mest omisskänneliga tecken af brådska i motiveringen. Det rörde K. M:ts proposition om anvisande af särskildt anslag för allmänna arbeten under innevarande år. K. M:t har fästat riksdagens uppmärksamhet derpå, att arbeteförtjenst oundgängligen måste beredas åt den i följd af missväxt och dyr tid nödställda befolkningen inom vissa delar af landet, och i aammanhang dermed omförmält de allmänna arbeten hvilka företrädesvis borde ifrågakomma i det nordliga Sve rige, der ställningen är bekymmersammast, men betonar nödvändigheten af att äfven i andra trakter inom riket förse befolkningen med arbete, helst större enskilda arbeten der icke kunna förväntas, och jernvägsbyggnadsarbetena innevarande år blifva jemförelsevis föga omfattande, Slutligen fästade K. M:t riksdagens uppmärksamket på nödvändigheten att det äskade anslaget, 500,000 rdr, till pröfning och afgörande snart företogs. Antagligen är det denna af behofvet påkallade skyndsamhet som — till någon del åtminstone — vållat att statsutskottet framkommit med åsigter, som hvarken vittna om skarpsinnighet eller om högsinnade tänkesätt hos utskottet. Utskottet säger sig icke vilja bestrida riktigheten deraf, att, när statens mellankomst oundgängligen påkallas för hindrande af nöd, uppkommen i följd af missväxt inom vidsträcktare områden, hjelpen företrädesvis bör lemnas genom att bereda tillfällen till arbetsförtjenst för den nödlidande befolkningen; men då K. M:t antyder att det icke endast är till lindrande af en redan förhandenvarande nöd (i de norra provinserna) som det ifrågavarande anslaget blifvit äskadt, utan dermed afses jemväl att erhålla tillgångar för att bispringa orter, hvilka först under instundande vår och sommar torde komma i behof af hjelp, så ifrågasätter utskottet, huruvida det är gagneligt, att utan föregången pröfning af ett redan gifvet behof anvisa medel för att skaffa arbetsförtjenst inom orter, som framdeles kunna komma att anse sig behöfva statens biträde, och hvarföre? jo, emedan detta i icke ringa mån skulle motverka den enskilda omtanken och företagsamheten, yttrar utskottet. Vi vilja här endast i förbigående anmärka, först och främst: huru vet utskottet att den enskilda omtanken vill bereda arbetssörtjenst, och dernäst: är det tänkbart, att den enskilde, nu då ställningen är så tryckt, kan åstadkomma arbete i större skala? Under sådana omständigheter är det rent af ett kolibradoseri att antyda det statens mellankomst nu skulle rycka arbetskraften från gagneligare och nödvändigare företag, och är det icke äfven i hög grad egoistiskt, att framkasta huruledes den enskilde arbetsgifvaren nödgades inställa i dylika företag, då han icke vore i tillfälle betala så hög arbetslön, som kunde utfästas för de allmänna arbetena! i Utskottet upplyser vidare, att de arbetsföretag, hvartill de äskade medlen skulle an. vändas, lära dessutom svårligen kunna komma i att påbegynnas innan en mildare årstid redan beredt lindring i den svåraste nöden. Vi fatta icke huru den mildare årstiden förmår ; att göra hungern mildare. Visserligen på-! stods i Markalls sömnlösa nätter, att Fosforisterna kunde lefva. af månegråt och aftondn