Göteborgsposten – 21 februari 1868, sida 1

——— lunda klandrade assessor Bergström ett i betänkandet förekommande yttrande om prisförhöjningen till 2: 10 pr kubikfot å kronans spanmål, hvartill orsaken skulle vara, att vom nuvarande statspriset bibehölles, så skulle en del indelningsinnehafvare, hvilka utan afräkning å lönen uppbära forsellönsersättning dessutom, göra en vid lönernas bestämmande icke afsedd vinst å uppbörden för den indelta spanmålen. Hr Björck medgaf att detta resonnement var otydligt, men sköt skulden härföre på utskottets sekreterare. Landshöfd. v. Troil befarade på angifon skäl att statsinkomsterna beräknats för högt. Carl Ivarsson, ledamot af statsutskottet, tog detta i försvar med anledning af förhöjningen i statspriset å kronans spanmål och insinuerade att klandret utgick från löntagareintresset, hvilket föranledde såväl frih. Gripenstedt, som ock finansministern, alt belysa den saken, hvarefter Carl Ivarsson törklarade, att han icke ansåg sig hafva blifvit vederlagd. Det vill synas som ansågo flera af kammarens ledamöter, att den ottanämnda prisförhöjningen i verkligheten tillskyndade staten en vinst, en föreställning som dock genom sriherrarne Gripenstedts och af Ugglas yttranden skingrades. En särdeles karakteristisk diskussion, illustrerad med tre voteringar, föranleddes af statsutskottets betänkande i anledning af Jöns Påhrssons motion om nedsättning i den vid sistförlidne riksdag bestämda resekostnadsersättningen för andra kammarens ledamöter. Jöns Päbrsson har den stora förtjensten att vara konseqvent sparsam med statens medel, ätven då denna sparsamhet direkt inverkar på hans egen kassa. Han hade föreslagit att skjutsersättningen skulle nedsättas från rdr 3: 75 till 2: 50 pr mil; vidare att då jernväg begagnas ersättning lemnas för plats i andra klassens vagn med snälltåg, istället för första klass-, och slutligen, att då ångfartyg begagnas, ersättning skall beräknas för enkel hytt eller salongsplats, i stället för dubbel hyttplats. Dessa Jöns Pährssons förslag berörde, säsom lätteligen inses, de olika intressena inom kammaren, hvilka samtlige blefvo ganska väl tillgodosedda vid förliden riksdag och då föranledde till votering, som slog helt annorlunda ut än man af den föregående diskussionen kunnat ana. Man talade neml. så vackert om nedsättning, men den kom ej i tillämpning då man voterade. Hr Key uppträdde nu såsom de voterandes vid törliden riksdag skyddshelgon, och menade att voteringens resultat hade uppstått genom ett misstag. Vi tro icke att detta urskuldande var fullt uppriktigt från hr Keys sida, men välvilligt var det i alla tall, och det skall nog å den ena sidan räknas honom till godo. Ola Boson Olsson sade deremot rent ut att kammarens beslut vid förliden riksdag ogillats i hela landet, och deri hade han nog rätt. Statsutskottet hade dock icke nu velat i sparsamhet gå längre än att nedsätta skjutsersättningen till 3 rdr pr mil, således 50 öre högre än Jöns Pährsson velat bestå Norrlänningarne, Westmanlänningarne och Dalkarlarne, ty deras skinn gällde denna nedsättning. Dessa segrade i den frågan med 76 röster mot 38, som stodo Jöns Pährsson bi. När man så kom till trågan om enkel eller dubbel hyttplats på ångbåt, så gällde det deras kassa som skola vid riksdagens slut färdas hem sjöledes, ty i Januari är sjöfarten icke öppen. Nu röstade 62 för dubbel och 62 för enkel hyttplats. Den förseglade sedeln måste öppnas — dubbel hyttplats segrade. Till slut gällde det plats i första eller andra klassens vagn på jernvägen. Sparsamhet är dagens lösen, tänkte 26 som nöjde sig med andra klassen; men 96 ajournerade nu sparsamhetsprincipen och vilja hafva betalt för plats i första klassens vagn — naturligtvis med öppen rätt att kila in i tredje klassens vagn ... hvem vet? kanske blott för att studera folklifvet der. Innan första voteringen började, gjorde häradshöfd. Åstrand ett ganska närgånget, men fullt besogadt, dock till intet verkande in