Göteborgsposten – 20 februari 1868, sida 1

fru och då han åter såg sig om efter Clare, var hon försvunnen, och hvarken han eller någon af Poynings förskräckta och upprörda innevånare sågo under flera timmar en skymt af den unga flickan. Doktor Munns anlände och träffade mr Carruthers mycket nedslagen öfver det tillstånd hvari mrs Carruthers befann sig men också något förtrotad öfver denna dames hänsynslöshet att blifva sjuk just vid ett tillfälle då han var mer än vanligt upatagen af förrättningar af yttersta vigt — af vigt för samhället och icke mindre tryckande än hemlighetsfulla, underlät han icke att tillfoga — som gjorde det särdeles olyckligt för honom att betungas med ännu flera bekymmer. Men den värdige gentlemannens stolthet och uppblåsthet dämpades snart af den utomordentligt allvarsamma ton, hvarmed doktor Munns gjorde sina förfrågningar om den sjuka. Doktorn blef både orolig och bekymrad öfver mrs Carruthers tillstånd och sade hennes man, att hon var mycket betänkligt sjuk och att han fruktade för en hjernfeber. Kunde mr Carruthers icke på något sätt förklara detta plötsliga anfall? Nej, det kunde mr Carruthers lika litet som hushållerskan eller mr Carruthers kammarjungfru; som begge härom blefvo tillfrågade såsom varande de, hvilka hade ett oftare tillträde till frun än någon annan af husets medlemmar. Hade mrs Carruthers erhållit en eller annan sorglig underrättelse eller pa något sätt blifvit upprörd? frågade läkaren. Mr Carruthers tycktes sjelf blifva upprörd vid denna fråga. Nej, naturligtvis; helt säkert icke; ingenting sådant, svarade han med synbart tecken att vara för