Göteborgsposten – 19 februari 1868, sida 2

Då redan straxt efter det att misshandlingen skett, det låkarebetyg afgafs att såret skulle kunna vara af lifsfarlig beskaffenhet, erhöllo ett par spanande poliskonstaplar order att häkta J. Andersson, hvilken var b-kant såsom dender utöfvat våldet. Han hade emellertid, då han såg de spanande konstaplarne, hvilka han till utseendet kände, nalkas den bostad der han vistades, begifvit sig på flykten och har sedermera ej kunnat anträffas. — Hemmanscgaren P. Persson i Axtorp, Förlanda socken, hade i början af denna månad slagtat en präktig oxe. Till denna oxe hörde naturligtvis också en hud, på hvilken Persson beslöt att i figurlig mening sko sig i Göteborg, enär han och hans familj redan i verkligheten innehade allt hvad skomakarens konst kunde förse dem med. I enlighet med detta beslut begaf han sig till fstadent — säsom Göteborg har den förmånen att par preference kallas å halfva vårt vestra kustområde. Hunnen till Flabeck beslöt han att der hvila öfver natten. Flabeck är ett ställe Åkärt för landtliga sinnen4 och derför var det ej att undra på det Persson fann ett t-mligen talrikt sossällskap beståeude af nordhallänningar, ett slags lolk som ofta måste räknas till ett Sblandadt sällskap. Resultatet blef också det att P. följande morgon vaknade utan sin hud — d. v. 8. utan oxhuden. Åtskilliga hederliga landtbor hade redan lemnat nattherberget, hvauan det ej var lönt att söka efter huden bland de qvarvarande logerarne, utan begaf sig Persson direkte in till Göteborgs polis, hvilken syneg ha vunnit i kredit bland folket. Han anmälde sin förlust och händelsernas gång utvisade att han ej räknat galet. Underrättelsen om stölden på Flabeck och den bortkomna oxhuden spriddes vida omkring af alla den detektiva polisens krafter, och resultatet blet, att då torparen E. Eliasson från Björkeholm i Weddige socken och sjömanven N. A. Nilsson från Nytorp i Warbergs landtsörsamliug insunno sig hos slagtarmäst. Keis bärstädes för att försälja den från Persson tillgripha huden blefvo de antastade, Nileson utbjöd huden, hvilken de dessförinnan haft gömd i en pudrettiorättning på hr Reis gård. Då hr Reis, hvilken liksom öfriga slagtare, bhfvit underrättad om stölden. skulle uppgöra köpet om huden, bjöd han, dels för att pröfva såljarne dels för att få tid på sig för tillkallande af polis, endast 7!, rdr för densamma, vaktadt den var värd 18 rdr. Det af hr Reis bjudna priset antogs af Nilsson, sedan Eliasson hviskat till hoaom: uLåt gålt De båda tilltalade berättade hvar sina olika historier för att skjuta skulden på hvarandra. Iugendera visste riktigt huru den mycket omtalade huden kommit på Eliassons lass, men att den andre gjort det, det var säkert. Från stadsfiskalen i Warberg hade emellertid underrättelse ingått om, att Nilsson varit dömd för första resan stöld och nu vore misstänkt för att ba begått en ny sådan i Warberg. Han blef följaktligen insatt i cellfängelset. Eliasson skulle iakttaga instållelse då målet härnäst kommer före,