Göteborgsposten – 19 februari 1868, sida 2

till mig — det skulle vara omöjligt beskrifva vigtigheten i mr Carruthers uttryck och tonvigt på dessa ord — (ill mig. Hav kom för att onmoda mig vara honom behjelplig vid undersökningen af denna högst invecklade och maktpåliggande sak. Det är ej någon simpel polissak, må du tro kära barn. bet finnes all sannolikhet för att den mördade var en politisk flykting och att brottet blifvit föröfvadt (mr Carruthers hade uttalat detta ord med obeskrifligt välbehag) al en medlem af de hemliga sällskaperna till straff för offrets affall eller af fruktan för att han skulle förråda saken. — Hvilken sak, onkel? hade Clare frågat. Hon hade icke sinno för det hemlighetsfulla, fann intet behag i det vidunderliga och hade börjat blifva något trött af sin onkels berättelse. — Det vete Gud, kära barn! troligtvis något af deras frihets, jemlikhets och broderskaps skriande. Under alla omständigheter har man denna förmodan och att anmoda mig om mitt bistånd vid undersökningen af den enda tråd, regeringen har till sin disposition. var ändamålet med mr Dalrymples besök igår. Den man som af uppassaren blifvit sedd i söllskap med den mördade och aflägsnat sig med honom, hade varit klädd i en rock som var sydd af Kvans i Amherst. Du känner honom, Clare, det är en gammal man, som har mycket arbete för oss. Jag begaf mig till hans butik med mr Dalrymple och vi fingo veta allt hvad vi önskade om rocken. Han igenkände den fullkomligt på beskrifningen och sade att han hade sytt den för två år sedan och för sex veckor sedan sålt den åt en