Göteborgsposten – 19 februari 1868, sida 1

ydlig minskniag i den beråknade inforseltullen å rörsocker, en minskning som utan tvifveal suecessive skall ökas i gamma mån hvitbetssockertillverkningen inom landet stiger. Det är gifvet, art om staten kunde förlora införseltullen rörsocker, eller om det vore indifferent, derest den icke inginge till det påräknade beloppet, så kunde gerna hvitbetssockerfabrikationen vara skattfri. Men det är absolut nödvändigt att då statens intresse i ofvanberöria fall äfven tillses, så går det icke an att lemna nämnde fabrikation obeskattad. Asven en annan omständighet bör påpek Ju längre det dröjer innan denna beskattningsfråg blir definitivt afgjord, desto svårare blir det att införa en rättvis beskattning. Förbållandena både i Frankrike och Belgien bekiäfta det. Hvitbetssockersabrikanterna i nämnde länder hade til vållat sig sädan makt, att dei monopol som de förvärfvat sig måste af de respektive statskassorna dyrt återköpas, emedan i dessa länders representativa församlingar ifrågavarande fabriker hade talrika målsmän och introssenter i sabriksföretagen. Så är lyckligtvis icke ännu förhållandet inom vår representation. Endast ett par ledamöter i densamma äro delegare i den enda här i landet befintliga hvitbetssockerfabriken, och man bör vänta ef deras rättrådighet, att de lemrva erso derliga upplysningar om nämnde sabrikers tillverkning, hvarefÄster beskattuingsssägan lätteligen kan afgoras. Vi äro fullkomligt öfvenygade derom, att både hvitbetsodlingen och hvitbetssockerfabrikationen sgall stiga och fortfarande löna sig ganska väl, äfven om en måttlig skatt åsattes den senare; ty så länge rörsockret är belagdt med införseltull utgör denna alltid ert premium för den andra fabrikationen. Såsom ett betydelsefullt faktum anse vi oss böra framhålla, att fastän sockertullen så betydligt höjdes vid sista riksdag, och sastän hvitbetsskörden fårlidet år för producenterna lemnado ett mindre gynnsamt rasultat, så betaltes sockerbetorna icke högro vid fabriken i Landskrona förlidet år än åren förut. I afseende på hr Arrhenii motion anse vi oss blott böra erinra, att så som den blifvit formulerad innefattar den ett nytt monopol för den redan befintliga hvitbetssockerfabriken, men tillika ett verksamt hinder mot andra dylika sabriksan äggningar i Skåne. För vår del anse vi väl betänkt om riksdagen beslutar dels en billverkningsskatt å hvitbetssockret, motsvarande hälften af den tull som är äsatt räsocker som införes, och dels att de hvitbetssocgkersabriker som blifva anlagda få åtnjuta befrielso från tillverkningsskatt under tre år från och med det år då fabrikationen af hvitbetssocker tager sin början. Wvs