Göteborgsposten – 17 februari 1868, sida 3

mins hvilket kamreraren sedan för egen räkning försålt. : Vid uti Januari månad detta år skedd inventering n le på en vind, der lumpor förvarades, påträffats närmare 200 par lionebyxor och ett större antal linneAldans-bussaroner, en del nästan alldeles nya. alla brukbara IIuru dessa ditkommit kunde icke vid ransaknin-eu upptäckas, men att någou försnillning egt rum var tydligt, då alla klädespersedlar, som ej begagnades af fångarna, kasserades, slopades, d. v. s. sondersmyckades och försåldes som Inmp. Efter hvad som vid undersökningen förekom, antogs, att dessa effekter bli:vit undangömda, på det att vid inventeringen ej något öfverskott skulle förefinnas. Persedlarne skulle sedan, fastän kasserade, aryo användas för sängarnes behof, hvaremot af det nyreqvirerade förrådet så stora partier försåldes som motsvarade hvad af det gamla sanus att ännu tillaä. Någon egentlig bevisning om denna sak kunde likväl ej för tillfället åvägabringas, fastän angifvelser blifvit gjorda om lörhållandet till bå le generaldirektör Almqvist och polisintendenten Sundström, båda dock anonyma. Målet förekom åter i Fredugg i Stockholms poliskammare, hvarvid major Tellander jemte ätskilliga af de personer, som varit i f. kommendantens tjenst, voro närvarande; f. d. bevakningsbefälhafvaren å Långholmen L. Höckert kom deremot icke tillstådes. Majoren Tellander inlemnade en skrift, som hufvudsakligen gick ut på stt visa, det den handelsrårelse, som af E. på Långholmen idkats. icke varit för k. fångvårdsstyrelsen obekant och att E., enl. nu företedt iniyg från kronouppbördsverket i Stockholm, varit under flera år beskattad för inkomst af nämnda handelsrörelse. Dessutom företedde majoren dels 12 st. qvitterade räkninger från handl. C. G. Sjöberg och dels ett intyg från handl. Ahlgren, allt för att visa, det E. af dessa herrar för egen räkning gjort uppköp sf diverse varor till ganska betydliga belopp. Talika upplyste majoren i afseende på E:s ifrågavarande handelsrorelse, att sådan vanligen idkas af redogörarne vid rikets fängelser, för att bereda fångarne, som hafva att förfoga öfver Å:delar af sin arbetsförtjenst, tillfälle att på stället fa köpa åtskilliga sornödenheter, då de intagas ofta nog i alldeles utblottadt tillstånd. I afseende på det sätt, hvarpå majoren, enligt k. fångvårdsstyrelsens uppfattning, fullgjort sina åligganden som kommendant på Långholmen, förevisade han ett betyg, utfärdadt af nåmnda styrelse vid hans afskedstagande, och uttalas der de amplaste loford öfver den utmärkta skicklighet majoren i berörda afseende ådagalagt. Sedan de tjenstpigor, som varit anstälua i majorens tjenst å Långholmen, blisvit hörda rörande åtskilliga persedlar, som majoren bekommit ur kronans magasin, upplyste denne, att ljus, som till ett eller annat lisp. ulemnats från förrådet, vore hvad som ingick i hans lön och i aflöurngsstaten upptaget. Tjenstebjonen intygade äfven, att de för majorens rakniug vid flera vllfällen bekommit bullar, men, förklarade majoren, bade detta skett derför, att han ansåg sig pligtig taga kännedom om bröl, som till fångarnes utspisning användes. Att han till E. betalt sådana bullar, ansåg hen nu öfverflödigt, enär det bort vara hans rättighet att för sådant ändamål få dem utan betalning. Det upplystes äfven, att majoren T. användt en af kronan aflönad sängknekt att sköta sina håstar. äfvensom att denue vid flera tillfällen varit honom foljaktig pår sor. Att deruti låg något orätt, kunde majoren icke tinna, då han för fängelsets behof verkstälde körslor med egna dragare och legde sådana, då han någon gång reste med egna hästar. För vidare bevisnings förebringande uppsköts mået till d. 21 d:s, då majoren Tellander skulle iukttaga inställelse. Mormonpredikanten J. B. Hesse, skraddaregesäll till yrket, ehuru han låter kalla gig Mormonförsamlingens konferens-president i den skandinavi ska norden, bar, blifvit å Stockholms stads konsistorii vägnar af stadssiskalen Silfversparre åtalad för att hatva i viken vid IIufvudsta i sex graders kyla döpt en fabriksarbeterska vid namn IIÖglund. hvaraf den beklagliga följden blifvit att nämnda qvinsperson ådragit sig sjukdom och blifvit såsom sinnesrubbad afförd till Conradsbergs hospitvl. och var Hesse i lördags åter inkallad inför rådhusrättens sjette afdelning. Som Hesse ej förmått bestrida hvad mot honom blifvit anfört och målet sålunda var utageradt, meddelades då utslag, hvarigenom Hesse dömdes, på grund af kongl. förordningen af den 23 Oktober 1850 att för det han till annans förledande utspridt låruvsatser, som emot den rena evangeliska läran voro stridande, hållas sex månader i fängelse, hvarjem?e förklarades Hesse ej vara tillåtet att, efter undergånget straff, i riket vistas. Besvärshånvisning meddelades och kommer utslaget att underställas Svea hofrätts pröfning.