Göteborgsposten – 13 februari 1868, sida 1

1 JÖvAI 197HU1(1 10TBUuIAS 4 OO UP. w1Mn sändas innehålla produkter såsom t. ex. the, kaffe, socker, frön, korn, bönor 0. 8. V., men alla möjliga artiklar som ej gå öfver den stadgade maximivigten, från rättsallor och urverk till blodigiar och Pharao-ormar, gå nu genom postkontoret. Dessa prospaketer sorteras på samma bord som brefven och deras volym är naturligtvis vida större än de senaros. Försök göras ibland att belasta detta departementet med mycket besynnerliga artiklar, Så upptäcktes genom lukten, att en menniskolem, ämnad tör dissektion, blifvit inlagd i ett paket, hvilket naturligtvis, sedan denna upptäckt blifvit glord, icke mottogs. Bref och paketer läggas, sedan de blirvit sorterade och stämplade i påsar som förseglas och kl. 8 på aftonen sändas till de olika jernvägsstationerna. Sorterarne kunna emellortid aldrig veta huru mycket arbete de komma att så, ty det händer understundom, att annonsörer öfversvämma borden med små paketer och tryckta cirkulärer. Sålunda inlennade ett sällskap för kyrkomusik och kristallpalatsbolaget på en dag icke mindre i än 400,000 cirkulärer, och ännu för några dagar sedan kom ett antal af 100,000 cirkulärer såsom ett förvirrande element in i centralkontorets maskineri. Det finnes emellertid äfven vissa regelbundna oregelbundenheter. Sålunda inlemnas på Fredsgar ett ofantligt antal veckotidningar, som då skola atgå till landsorten. Om Lördagar äter växer brefvens mängd mycket, i anledning deraf att postkontoren äro stängda på Söndagar. Om Måndagar är af samma orsak brefantalet stort. Men den mest slående oregelbundenheten inträffar alltid på d. 13 och 14 Februari, S:t Valentineis dag. Man skulle kanske tro att detta helgons årsdag endast är kär för barn och barnflickor och att den flod af kärleksbref, som denna dag brukat örversvämma postkontoren, i våra upplysta tider skulle upphöra. Men gudnås! tloden blir i stället allt hältigare. År 1866 gick igenom Londons postkontor icke mindre än 897 9 Valentinebref och förlidet år hade detta växt till 1,199,142, nvarpå postverket förtjenade ötver 11 000 pand sterl. Det gilves intet medel att beräkna hela antalet af Valentinebref, som sändas öfver hela England, men att döma ar det bidrag som London dertill lemnar måtte det vara oerhördt. Men, frågar läsaren, huru kan postkontoret utan att obehörigt taga del al bretvens innehåll, veta att de äro Valentinebret? En mycket riktig fråga, men lätt alt besvara. Antalet ensamt utvisar förhällandet. Medeltalet af bref för hvarje dag i veckan är mycket noga kändt; men på nyssnämnde dagar hade antalet vuxit med de an gilna summorna öfver medeltalet, och antagandet att de ötverskjutande bretven voro Valentiner är derföre helt säkert riktigt. Sorteringen af tidningar försiggår i ett stort rum som särskildt blitvit inrättadt för ändamålet. De komma på Fredagsattnarne i sådant ölverväldigande antal, att det behöfs en särskild lyftkran, eller snarare en serie a lyftkranar för att bringa dem upp i sorteringsrummet, och då proceduren der blifvit fullbordad läggas de i säckar samt sändas utföre ett sluttande plan ned till postkärrorna som vänta dem nere på gården. Regeringen har intet monopol på att transportera tidningar liksom den har på brefpostföringen; och huru ofantligt antalet än är af de tidningar som passera genom centralpostkontoret, så går dock ett ännu större antal med jernvägarne i ostämplade packor, och vi kunna uppgifva att mr: Smith, den store tidningsagenten, har sorteringskupger på jernvägarne, i hvilka tidningarne ordnas för hans agenter och subskribenter. på samma sätt som postverket har postkupåer, 1 hvilka brefven ordnas. .