Göteborgsposten – 13 februari 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Yates. Ösversättning. Likasom tjuren, när han på arenan som häftigast förföljer den flyktande matadoren plötsligen vänder sig om och angriper den smidige picadoren, som nyligen planterat ett kastspjut med en slagga i hans darrande kropp, på samma sätt vände sig mr Carruthers mot tjenaren, som trädt emellan honom och det påtänkta föremålet för hans angrepp. — Hvad är detta? frågade han i en skarp ton. — Ett kort, sir, svarade tjenaren utan att det ringaste tappa koncepterna och med samma sjelbelåtna uttryck som en gammal tornuggla. — Tror du, jag är blind? sade hans herre. Jag ser väl att det är ett kort; men hvem är det ifrån? — Från en gentleman i biblioteket, sir. Jag sade alt ni spisade frukost ; och han svarade att det hade ingen brådska, och gaf mig sitt kort. Mr Carruthers såg misstroget på betjenten Thomas, men då betjenten Thomas ännu alltjemt hade samma ugglefysiognomi satte mr Carruthers sina glasögon på näsan och såg på kortet, hvarpå han läste, skrifvet med gammal — —