Från Norge. En listig tjus. En malaregesäll vid namn Rasmus Brech har nyligen blisvit anhållen af polisen i Kristiania, sedan han förut dragit uppmärksamheten på sig genom den omständighet att på ett värdshus, der han sutit ensam en stund, skenbarligen sysselsatt med att läsa tidningar, saknades några silfverskedar och en del kontanta penningar som legat i ett tillåst skåp. Med honom anställda undersökningar ha bragt i dogen att ban redan en längre id bedrifvit tjufyrket temligen systematiskt. Under sitt arbete som gesäll hos åtskilliga målaremästare har han begagnat de tillfällen, då han varit ensam i boningsrummen, att ransaka dessa och stjäla bvad han kunnat komma öfver. Teatern bar han ofta besökt för att taga ytterplagg och dervid vanligen användt det knep, att han köpt biljett till 2:dra eller 3:dje logeraden, der de mest entusiastiske framroparne ha sin plats. Då nu dessa efter slutad föreställning varit sysselsatta med att tilljubla det franska balettsällskopet sitt bifall, bar den filsige Rasmus skyndat ut och aflägsnat sig med en eller annan präktig ytterrock, som han tidigare på aftonen utsett till sitt byte, Han anvånde dessutom tvenne andra sått att skassa sig tillträde till bosen för att stjäla. Det ena bestod deri, att han under föregifvande att vara lithograf eller tecknare gick omkring och bad om tillåtelse att lå komma upp på vindarne eller i de öfra våningarne, för att derijrän alteckna de kringliggande paruerna af staden. Han samlade nemligen, sade han, motiver till en vy af staden i fogelperspektiv, och vandrade sålunda från hus till hus. Medan han på somliga ställen blef afvisad, erhöll han på många andra det begärda tillträdet så tillitsfullt, att han tillochmed erhöll nycklarne till vindarne och upprepade gåoger gick iu och ut, utan att vara underkastad den ringaste kontroll. Följden deraf var naturligtvis att han erhöll det bästa tillfälle att undersöka lokalerna och raffsa med sig hvad som kunde vara af värde för honom. Det andra sättet hvarpå han under senare tiden skötte sitt yrke var att han gick omkring och ringde på för att fråga efter rum att hyra. Blef han då insläppt af en tjenare, bad ban denne gå in för att höra efter hos Lerrskapet, och medan han några ögonblick var ensam i tumburen, undersökte han om der fanns något att taga med sig. — Han har för öfrigt icke erkänt mera än han blifvit olverbevisad om, och det är högst sunnolikt att ban begått längt flera stölder än man hittells fått kännedom om. ee