mera angenäma uppdraget att tjenstgöra i artilleriets kök i stället för att bråka med exercis och dy ikt otyg, hade fullkomligt reda på lokalen, och hola affären vid inbrottet gick som en dans. KI. 310 på aftonen d. 5 d:s begåfvo de sig derföre åstad, uppbröto ytterfönstret, hittade en yxa och ett par säckar i det rum der de först kommo in, uppbröto hänglåsen och fönstret till förrådsrummet med yxan, samt bade fullbordat stölden redan kl. 12 på natten. Som de emellertid ef fruktan för upptäckt icke vågade bära sitt rof alltför långt gömde de båda säckarne i häckarne mellan engelka kyrkan och elementarläroverkuts hus. Sedermera på morgonen infunno de sig åter för att afbemta det stulna. Eriksson kom lyckligt hem med sitt, men Carlberg blef deremot, såsom man sett, fast, tack vare Larssons uppmärksamhet. L. erhöll också tillsam manlagdt 25 rdr i belöning för detta sitt vålförhållande. Målet remitterades till rådhusrätten, och Carlberg samt Eriksson införpassades till cellfängelset. D. 5 d:s anmälde sjökaptenen N. Olsson från Fjellbacka att han natten förut blifvit i Kongelf hos skomakaren Ahlgren, der han haft logis, bestulen på en ö!verrock och en kontorsrock, i hvilken senare låg en plånbok innehållande diverse papper, 15 rdr i penningar, ett färgaremärke 0. 8 v. Dessutom hade åtskilliga andra klädespersedlar från Olsson tillgripits. Slutligen hade en svagsint piga, som haft logis på samma ställe, blifvit bestulen på ett knyte, innehållavde en kaka bröd och ett par vantar. För stölden misstänktes förre skrifvaren Nils Nilsson, som älven vistats öfver natten hos Ahlpren, och hvilken ganska riktigt blef antastad, då han hos färgaren ÄAsberg. som utfärdat nyssnämnde färgareqvitto, försökte att få utlösa det sarggods, som på qvittot savys upptaget. Vid polissorhore: erkände han sig ha begått den ifrågavarande stölden och återförpussades till cellfängelset för att afvakta ransakning inför Kongelss råd busratt, dit målet remitterades.