Göteborgsposten – 10 februari 1868, sida 2

Bergshandteringen. Under IIindersmessan i Orebro bade Bergshandteringsvänner i Örebro län sitt årssammanträde, om hvilket Nerikes Allehanda lemnar följande redogörelse : Ordföranden, direktör A. Gall, inledde sammankousten med omnämnandet af det senaste årets vigtiguste framsteg inom den inhemska jernindustrien. Till dessa räknade han utvidgningen af Finspongs kanongjuteri, inrättandet af 3 st. puddelugnar vid Gunnebo i Småland, samt jernvagsstyrelsens beställning inom landet af 50,000 ctr skenor. Slutligen omnamdes äfven, efter kommerskollegii senaste berättelse, att förbrukningen af eget jern stigit med 25 till 30 proc. — Det från förra sammanträdet hvilande förslaget om ändringar i gällande grufvestadga förkastades, sedan bergmästaren Barthelson. professor Carlberg, bruksegarno Wijkander, V. Cassel, Grill, Sundström, m. fl. visat, att dermed egentligen ingenting skulle vinnas. — Andra frågan — hvilken erfarenhet eger man af den ovala formen på massaställen, med flera formar på hvarje sida? — behandlades af bruk:egarno V. Cassel och Petter Persson, båda ösverenstämmande om, att masugnar med dylika stålln voro låtiskötta, hvarforutom de hittills erhållna resultaten vore lofvande och uppmuntrande. — Om samma frågas andra del — lämpligheten af ställets utfodring med eldfast tegel — uttalades olika åsigter af bruksförvaltaren P. A. Cassel, bruksegarne Sundström och Uggla, samt notarien Stridsberg, af hvilka endast den förstnämnde obetingadt gaf dessa ställen företräde framför de förut brukliga. — Vid tredje frågan — äro några försök i Sverige gjorda att tillverka artiklar af smidbart eller s. k. adduceradt tackjern, och finnas bär lämpliga tackjernssorter härför? — berörde diskussionen hulvudsakligast beskaffenheten af det lämpligaste tackjernet, hvilket kapt. Wijkander ansåg böra vara manganhaltigt, hvilket notarien Stridsberg bestridde, emedan sådant jern blir pipigt vid gjutning. — Till sjette frågan — om ett allmännare antagando af puddlingsmetoden — yttrade sig ordföranden, professor Carlberg och kapten Wijkander, hvilka väl ansågo det önskligt, att puddlingsmetoden användes för sådant jern, som skulle användas till skenor, hjulband m. m., men derför icke ville olvergifva härdfärskningen, som lemnade ett för andra ändamål lämpligare jern, utan borde båda färskningssätten gå hand i hand. — Sjunde frågan — huru bör insamlingen af barrträdsfrön lämpligast anordnas som folknäring? — behandlades af öfverjägmästaren Prinzevereatz, kapten Wijkander och bruksegaren V. Cassel. Den sistnämnde, dömande efter förhållandena vid Laxå, afstyrkte alla menniskor att befatta sig med dylik näring, hvilken dock varmt försvarades af den förstnämnde, som dervid anförde exempel från andra länder. Till ordförande återvaldes direktör Grill, till vice ordförande kapten Wijkander, till sckreterare direktör Rioman och till skattmästare braksförvaltaren K. Kjellmark. Revisorer blefvo bruksförvaltaren P. A Cassel och bruksegaren Carlsson på Stadra. En glad själ vid namn Asp, till yrket bokbindaregesäll, anlände i Lördags afton med bantåg söderifrån till Jönköping, hvarest han stannade öfver Söndagen och lefde i sus och dus tillsammans med några goda vänner, ty EEK RR ANAR P