Göteborgsposten – 8 februari 1868, sida 1

eg Il e. lyktan vid ändan af Stenbron. Månen har blek och melankolisk gjort sin vanliga rond i familjerna; här har han kastat en allvarlig, men belåten blick på ett äkta par, man och hustru, som med det lugna samvetets frid återspeglad i anletsdragen hvila vid hvarandras sida, i det klara månskenet liknande en vacker i marmor huggen grupp af den äktenskapliga harmonien, der plirar han sarkastiskt åt ett annat par, som, med ryggarne vända åt hvarandra, ännu i sömnen uppföra ett snark-lamentabile, finalen i en äktenskaplig trät-ductt, som Jon Blund funnit för godt att albryta. Han har gjutit sitt poetiska skimmer öfver ungmön, der hon i drömmen sakta framhviskar den älskades namn och nyfiket bekikat ett visst fruntimmersporträtt, som ungersvennen der under nat:eens heliga tystnad trycker till sina läppar. Slutligen har han kastat sin renaste, sin vackraste blick på barnet, der det med rosiga kinder småler i sömnen, i ljuf okunnighet om verldens stormar, om dess härjande passioner. Skymtade icke något hvitt der i månskenet? Var det vingarne på en engel, som böjde sig ner öfver det slumrande barnet? Men nu talar orkanen. Trasiga och sönderslitna, som segeln på en skuta i sjönöd, ila molnen öfver himlen. Månen går in i skyar, kanske lurar han af bakom deras skyddande sparlakan och somnar från hela tumultet. Det blir mörkt och dystert, ingen stråle af ljus faller från himlen i den stormiga natten. Men, vågorna der nere vid stranden, de häfva sig allt oroligare, då de icke kunna få vräka sig på land, besluta de att hämnas, de tränga genom milliontals undangömda rännilar in i menniskobarneas boningar och ett, tu, tre afbrytes kanske det äkta parets snarkduett, störes ungmöns ok tiska kärleksdröm af något så ytterst prosaiskt som att vattnet börjar stiga upp till sängkanten. Ja, mitt hierrskap, sådant skulle kunna hända, om man är nog lycklig att bebo en källarvåning vid Skeppsbron; hade vattenflödet i Thorsdags nått sin kulmen under natten, skulle kanhända ännu värre saker kunnat passera. Bäst blir i alla fall, alt den som logerar i dylika lokaler istället för nattoffior lägger sig till ett par bastanta sjöstöflor, helst sådana som kunna knytas ihop — under hakan. Som sagdt, hade elfven och hamnkanalerna blifvit ansatta af sina uppstigningar under natten, så kunde det blifvit otrefligt nog för källarvåningarnes befolkning. Nu var vattenflödet visserligen långt ifrån trefligt, men gudskelof, dock icke lifsfarligt. Egarne af en viss skeppsfurnerarebutik ba just aldrig gjort sig kända för att vara rädda för vatten och skola nog snart åter vara på det torra, en viss nyetablerad Schweizare och restauratör skall nog snart med nöje försaka alla anspråk på ett dylikt inflytande och med ännu större nöje finna att han till slut ändå icke tagit sig vatten öfver hufvudet och hvad vissa vinkäl lares egare beträffar, ha de säkert redan inskränkt sitt vattenförråd till det normala qvantum som den högre kypringskonstens gyllene reglor söreskrifva. Man skall vid Simskolan icke längre behöfva praktiskt vända om en gammal sats sålunda vatt brändt barn skyr — vatten, ingen säregen tur skall behörvas för att torrskodd komma till och från densamma, kortligen, minnet af veckans märkligaste tilldragelse skall snart vara undanträngdt af ännu märkligare Begivenheder. Och nu kanske vi pratat nog om den saken! Sistl. Söndag hade mnemoteknikern d:r Rudigier anordnat en såance i en privat i n kal härstädes, besökt af öfver 70 personer, hvilka alla funno sig högligen belåtna med de utförda prestationerna. Hans minnesgodhet sattes då på de mest hårda prof. Man tänke sig ar oster endast 1, högst 2 gångers upprepande säista i minnet en ramsa ord, för en utlänning så konstiga som t. ex:: Landsvägs ti dikeskantsgärdsgårdsstör Ilr R. redde gig emelsr lertid förträffligt och vi kunna med godt samär vete uppmana allmänheten att lystra till hans I st erbjudande att i enskilda sällskaper gifva prof på ia förvånande skicklighet, isynnerhet som I he vi tro oss veta, alt hans pretentioner i pekueg närt hänseende icke äro ötverdrifaa. Förefri tåndaren för vår mest framstående privatpå kola har engagerat hr R. för några gångers gr eoretisk och praktisk undersvisning i mnesk noteknik, en synnerligt god ide, ty minnets I för kärpande i barndomen är obestridligen ett af sp e vigtigaste momenter i alla upptostringssykö temer. Dir. Rohde, som också är en god ka ritmetiker, bar räknat ut att hr R. skulle I In unna vara en god magnet vill Mindre Tearaj rn och har från och med i morgon engageocl it honom för några föreställningar. IIVom må et, måhända kommer hädanefier också ingen I dac —sufflör att behöfvas vid den teatern! : Den största sparsamhet bör iakttagas, red ir omqvädet i en serie ampra artiklar rikför de mot misshushållningen med statens meage 1, hvilka artiklar för någon tid sedan voro C:o, tagna i en hufvudstadstidning. En bekräfickIse i smått på denna sats finna Ji j an kun. I fu,