Göteborgsposten – 8 februari 1868, sida 1

I 8 20,480 — 0.8 NV. 1,0 Klart. — ) 2125,510 I,8 NV. I Halfmulet. — Js 5 380 Å. 1.2 S. 115 I Mulet — Veckokrönika. Före orkanen, nattstycke. — Interiörer ur familjelifvet. — Under stormen, — Lugn. — Dir Rudigier. — Mycket väeen för ingenting! — Nyheter fån Minare Teatern: För Petterssons skull, En fru som varit i Psrist och Storhertiginnan, — Liebigs köttextrakt, framtldåsbild. — Anekdot. Solen har blodröd sjunkit ner vid horisonten, bebådande en stormig morgondag. Nattens skuggor lägra sig öfver stad och land, från kyrktornen Jjudar doft 12-slaget. Allt är tyst och stilla, det enda som afbryter tyst naden är ljudet af nattpolisens taktmessiga steg, der den ensam och allena vandrar gata upp och gata ner; då och då höres kanske det orediga sorlet af några glada sällar, som efter ven treflig aftonändtligen beslutat sig för att krypa till kojs, eller en munter hvissling, melodi ur Storhertiginnan, från någon litvad sologök, som äfven han söker sina larer och penater. Då höres i fjerran en annan, mera storartad hvissling. Med en styrka, som icke hundra tusen Hvisselgrenar förenade skulle mäkta åstadkomma, hviner den plötsligt genom luften, det är Orkanen, som på detta sätt ger sin ankomst tillkänna. Ännu några ögonblick och naturon är i fullt uppror. Tjutande och gnisslande rusar stormens väldige ande genom de öde gatorna, här vänder han lekullt upp och ned på en handskmakareskylt, öreställande en kolossal hand, instucken i en Ådröd handske; handen, som förut hängt temigen slapp, betydelselöst pekande mot gattenarne, blir nu stående upprätt, ett varnanle memento på hvad som komma skall. Der roducerar han sig som bleck-Åslagare, i det an obarmhertigt störtar en beskedlig rökhatt er från sin upphöjda plats på sjelfva Rättvians tempel. Der slungar han ett par takannor midt i flinten på en gammal bräcklig kurmadam, som likt den rättrogne muselmanen ändtligen fullgjort sina tvagningar för l