Göteborgsposten – 4 februari 1868, sida 2

gr för alldeles afgjordt, att den omkomne af våda fallit öfver der blott 2 fot och 7 tum höga staketet, intill hvilket tornväktarne, såsom man påstått, icke vågat framträda, då planen varit islupen och hal, utan hafva de då lagt sig framstupa, stuckit fram hornet och tutat. Man kan icke nog förundra sig öfver, att ett så lågt skyddsvärn anbringats och under tiderna oförändradt bibehållits och att förut icke olyckor derigenom inträffat. Emellertid lära nu åtgärder vara vidtagna, för att få staketet så högt, att det tjenar till fullständigt skydd, yttrar ps.-P:nFörtviflade gerningar. I Sundsvall tilldrog sig i Thorsdags åtta dagar sedan på aftonen, att förre kyparen C. E. Wesström medelst begagnandet af ett skarpskyttegär afhände sig lifvet. Skottet riktades mot bröstet och kulan gick tvärs igenom kroppen och stannade i väggen. Döden synes hatva följt ögonblickligen etter aflossandet af skottet, hvilket hörts at en i rummet bredvid varande minderårig flicka, som genast derefter ingick i rummet, då Wesström befanns vara död. På bordet bredvid honom lågo hans klocka, en dolk m. m. samt en papperslapp, hvarå med blyerts var skrifvet bland annat: God natt! Hustru och barn, lifvet är en dröm; de vill äta upp mig; sänd en suck de som värdiga äro: — — — Carl Erik Wesström. Ekonomiskt bekymmer, hotelser med bysättning och otrefnad i hemmet kunna antagas hafva alstrat hans förtviflade beslut. IIan efterlemnar hustru, och 2:ne barn med ett föregående gifte. Han var i lifstiden skarpskytt, och lärer under dansk-tyska kriget såsom frivillig hafva kämpat vid Däppel. Å sjukhuset i Malmö afled för några dagar sedan en ung tjenstflicka deraf att hon förtärt svafvelsyra. Gäckad kärlek lärer hafva varit orsaken till den förtviflade gerningen. En ny sekt, som är egnad att göra engelsmännen icke ringa hufvudbry har, enligt -che United Service Gazette, börjat vinna spridning bland manskapet å engelska flottan. Denna sekt bevistar aldrig gudstjensterna å fartygen, ogillar de presterliga lärorna, lyder beredvilligt pipan, men arbetar mycket långsamt. Det ginge väl an med allt detta, men hvad som måste göra admiralitetet förtvifladt, är att sekteristerna ej vilja deltaga i krig eller, ifall de tvingas att göra det, vägra att slåss. De benämna sig derför non-fighting men; de ha äfven antagit namnet germanister — at hvad skäl är svårt att inse. Icke underligt om dessa män, af hvilka det redan lärer finnas ett stort antal på engelska medelhafsflottan, anses såsom det farligaste slags folk som någonsin trampat ett däck. Ole Bull i Amerika. Ur ett bref från Newyork intaget i Bergens T:e d. 15 d:s meddela vi: Ole Bull ankom hit d. 12 Dec, Om några dagar afreser han antagligen till Chicago, der han ämnar blifva någon tid för att ordna sina affärer och under tiden gifva nägra konserter; sedermera skall han äfven besöka de andra större amerikanska städerna. Jag är glad att kunna meddela eder, att han fått en af sina gamla agenter att arrangera konserterna för honom. Det är en driftig man och dertill en som håller mycket af Bull. Likaledes bar han redan lyckats engagera en skicklig pianist med hustru, som är sångerska. Blott en sångerska eller sångare till och hela sällskapet är färdigt att gripa verket an. — Tidningarne äro redan i full fart med att tala om Bull. Dagen före hans ankomst stod det redan uppslaget på posthuset såsom en nyhet för dagen att ban åter var hitkommen. Bull läste det sjelf. Han säger sig aldrig här blifvit mottagen med mera vänlighet och artighet än nu, och det gläder mig att kunna försäkra eder, att han ser mycket frisk och förnöjd ut. Alla äro också förundrade att finna honom ungdomligare nu än då han förra gången var i Amerika, Han har redan spelat vid ett par enskilda goirer, der han fullkomligt hänryckt åhörarne med sitt spel och sin personlighet. Ölver hufvud visar man hovom här en smickrande uppmärksamhet och oskrymtad beundran, som man i sjelfva verket är honom skyldig. En äfventyrlig färd. Konstberidaredirektören Halvorsen har nyligen i Fredriksstad i Norge, hvarest han f. n. med sitt sällskap uppehåller sig, varit ute för ett ganska allvarsamt missöde. Hr H. företog neml. en dag en slädtur och begagnade som trafvare en af sina bästa hästar. En hund skrämde hästen, denne råkade i sken, olyckshändelsen inträffade dessvärre i närheten af elfven invid en färjstation och häst och släde kommo i vattnet och gingo till botten. Tack vare sin egenskap af skicklig eqvilibrist hade hr H. dessförinnan lyckats komma ur släden och slapp sålunda ifrån kallbadet, men det vackra djuret fick sätta till lifvet på kuppen och hr