Göteborgsposten – 1 februari 1868, sida 2

ling att erbjuda den åt Sigismunds son Uladius. Hertigen blir förälskad i konung Carls dotter Maris; men den sluge rikskansleren vet att framställa förhållandet så, att hertig Johan tror sig hafva fallit i en snara. som konungen utlagt för honom genom att befalla sin dotter låtsa besvara hans böjelse blott för att förmå honom afstå från kronan. Af sin förbittring öfver detta förmenta bedrägeri hemtar den annars vankelmodige Johan kraft att förolämpa konungen i hela hofvets närvaro och att högt å:erfordra kronan som en sig frånstuleu egendom. Konungens ålderdomssvaghet, hans samvetsqval, i förening med yttre omständigheter: en komst som visar sig på himlen och erkebiskopens öfvertalning, gor att han, efter ett öfvergående utbrott af båstighet, beslutar sig, icke att sjelf afsäga sig kronan, iy henne vill han bibehålla till sin död, men att utnamna JOhAn till sin efterträdare och att i stället göra Gustaf Adolf till storfurste i Ryssland. Underrättelsen om Krister Somes förrädiska uppzifvande af Calmar slott ät danskarna och dessas infall i riket rycker emellertid konungen, som deruti ser e:t möjligt medel, af lörsynen skänkt, att bibehålla kronan åt sin son, ur sin nedstämning och samma underrättelse, jemte upptäckten att Marias kärlek är verklig, icke latsad, bestammer hortig Johan att öppet och frivilligt, med hand och mun, afsäga sig sina arfsanspraåk till förmån för Gustaf Adolf. — I Thorsdags afton debuterade å Dram. teater m:ll Söhrling som Sophie i Dalayracs operett En egendom till salu?. Rollen framstod, säger Dagbl., genom debutantens anspråkslösa spel och sång på ett rätt angenämt sätt.