Göteborgsposten – 1 februari 1868, sida 2

kontraktet, att han varit nödsakad att göra det för att återfå reverserna, hvilka dock sedermera af hr Broddelius åter inlasts; att hr Palm som, medan B. var inne hos Broddelius, gått ut, låst in liqvidationshandlingarre för timmeraslarerna, bvilka handlingar B. sedermera ej jätt tillbaka; att P. dock ej skulle kunnat så hastigt som på samma dag granska dessa handlingar; att reverserna som förut varit i Broddelii vård blitvit lagda fram på bordet och sedermera af Broddelius återtagna; at hr Palm väl för notarius publicus förklarat sig villig att aterlemna reverser a rdr 62,515: 67 ore och rdr 14, 720: 71 öre, men att detta aterlemnande sedan ej blilvit af. Svarauden inlemnade derjemte en inlaga, i hvilken det hette att Bruno genom det ursprungliga kontroktet af år 1854 förbundit sig att flotta timret, hvarför bolaget ej hade dermed att skaffa. Bruno skulle på sin bekostnad besörja strömrensningar. Till stöd 101 denna uppsauniung meddelades älven åtskilliga bref från Bruno, hvari han medgifver sin skyldighet i detta afseende och att flottniug samt stromcensusug -Sållde hans pung-. IIau kom även, emedan slouningen gatt vila, i en skula till bolaget af omkr. 33,000 rdr. Då B. fann avt flottningen ej kunde bära sig, föreslog ban att et nytt kontrakt skalle uppgöras. Detta, dateradt d. 30 April 1866, var det som B. förklarade såsom så ogunstuäigt för honom, och dock bade han sjelf uppsatt konceptet dertill. Likvå! hade Palm ullagt näst sista punkten deri. Denna var al följande lydelse: -Allkontrakter, som jag, Bruno, uppgjort, äro för bolaget icke bindande, så vida bolaget ej skulle finna dem enliga med sin fördel. Hr Möller förklarade i sitt anförande, att denna punkt varit nödvändig, då Bruno på ett oförsvarligt satt uppgjort leveranser för bolaget. Slutligen tillbakavisade bolaget de löjliga och skandalosa uppgifter, som i hr Brunos stämningsansökan förekommit, Hr Bruuo förnekade att ingå på något svaromå! som ej rörde den tåttegang, hvilken Bruno öppnat lor att atersa teverserna. Vore något atv anmärka mot Brunos iörvaltning al bolagets affärer, så fiuge stamning a honom dertöre uttagas. Detta gillades af domstolen. Vice kronolänsman Winqvist, som al Bruno blifvit anyb inkallad, intygade att han varit närvarande, ua agronomen Bergman återlemnade det intecknade arrendekontraktet i Hulta till Bruno, äfvensom att han visste der Bruno hade kontraktet på fickan, då hon en dag i Borås sammanträffade med Palm. B. frågade då om P. vore färdig att aterlemna reverserna, emedan han nu hade kontraktet på sig. Vidare hade Winqvist vid ett tillfälle infunnit sig i Göteborg med torfikningsprojekt, i hvilket Winqvist hade tullmakt att isylla den summa — ända till 15,000 rdr — som Bruny vore villig att betala för att slippa ilrän bolaget och atersa sina reverser. Det svarades dock att någon uppgörelse nu ej kunde ske. Winqvist tillade lör öfrigt, aw ehuru han ej hade benumgarne med sig, så hade ban dock varit i tillfalle utt anskalfa ponningar eller säkerhet derfor. Egendomen Huka hade ej under den oenare tiden blilvit af Bruno på något sätt förändrad till inteckningsinnehatvarnes försang. lr Palm, hvilken liksom hr Broddelius var vid rättegangen närvarande, förklurade i afseende derpå, alt lagookniug skett a reverser, som B. gjorde anspråk på, att dessa revorser voro lemnade som hypotek och att de således inkasserades. Bruno hade omtvit krediterad för beloppet. Handl. Alsing hade ar 1566 sammanträffat med ur Möller, som. då yttrat att Bruno skulle få igen stua reverser, alla eller till en del. Men hvarlor får han dem da icke? frågade hr Alsing. Jo, Broddelias är road al att ha roverserna inne och släpper t) gerna ut dem?, svarade hr Möller. Vid ett annat uilläjle hade äfven hr Broddelius yttrat att Bruuo pkulle få igen sina reverser. Häradshöfdiog Stenberg berättade, att Bruno sommaren 1866 bedt vittaet försöka utreda hans förbållaude ull Wiska sågverksbolag och söka bilägga tvisten. Et sammanträde utsattes äfven vill Alingsas, lVeidos såväl Möller som Broddelius voro närvaskände. Palm deromot befann sig på eu utrikes resa. Det föreföll då vittnet som om Bruno ej nojaktigt skulle kunnat redogöra för de uppdrag han af bolaget haft. Alla nödvändiga handlingar voro dock ej allgangliga. Det beslöts emellertid, att af de reverser, som Bruno afgifvit för erhållna penningsummor, skulle han återfå sa stort belopp som elter skedd ranskniug af räkenskaperna unsågs öfverskjuta Brunos skuld till bolaget. Dock med det vilkor att Bruno skulle aterlemna de bolaget tilibhöriga kontrakter som af honom innehades, samt att det inteckoaade arrendekontraktet å Hulta skulle till bolaget öfverlemnas. Då detta kontrakt sedermera efterfrågats, bade det besked erhallits att Bruno ännu ej lewnat det. Nagot uytt sammanträde blef cj af, men Bruno bad sedermera i bref af d. 8 Nov. 1866, att vittnet skulle enskilut geuomga de saken rörande handlingarue. I början af hösten 1867 hade B. återkommit will vittnet med begäran att deltaga i en kompromiss. Bruno beklagade sig öfver sin ställning och att han blitvit agsokt för reverser å 8 a 9,000 rår. På upprepad tramställning af B. lofvade vittnet att deltaga i kompromissen, ifall hr Möller till en sådan gäfve sitt bilall. Detta skedde, och till andre kompromissarie utsågs kapt. Ehrengranat. Då kompromissen d. 7 Nov. sammanträdde infann sig dock icke Bruno, som var hindrad af ett urtimating i Flässjum. V. kronolåusman Winqvist, som å hr Brunos vägnar inställde sig, medsoranoe en del handlingar, fick af vittnet i uppdrag att underrätta hr Bruno om nödvändigheten af att han ejelf insunne sig. Först d. 9 Nov. inträffade bref från Biuno, i hvilket han förklarade sitt samtycke till kompromissen, men med olika sammansättning mot hvad som förut blifvit beramadt och med sådana inskränkningar, att det ej blef någon vidare fråga derom. Under sammanvaron bade emellertid vittnet och kapt. Ehrengranat genomgått bolagets räkenskaper och dervid funnit att skilnaden emellan dessa och Brunos berodde derpå, att den senare skrifvit sig tillgodo en summa, som motsvarade beloppet för strömrensningar och flottning (hvilka arbeten enligt det ursprungliga kontraktet skulle bestridas på Brunos egen bekostnad). Bolagets räkenskaper öfverensstämde således med kontraktet. Bruno hade vidare redovisat uppburne medel till ett belopp af 40,000 rår genom reverser och hypoteker, hvilka bolagsmännen nu uppgåsvo ha varit till stor del osäkra och vållat bolaget stora förluster. Jiterligare syntes Bruno till bolaget häfta i en skuld af 34,000 rdr. För öfrigt tycktes bolaget ha handlat med synnerligt undseende mot Bruno. Kapt. NattochDag ansåg att flottningen varit Brunos egen affär; B. hade också för densamma gjort afdrag på de belopp han betalt leverantörerna. Bokhållare Strömberg på Broddelius C:os kontor hade ej kunnat förmärka att Bruno blifvit aftvinzad det kontrakt, som Bruno d. 30 April 1866 undertecknade. Tvärtom hade allt tillvått i största sämia