Göteborgsposten – 31 januari 1868, sida 2

för direktionens antagande att tillgreppet af 150, 000 rdr skett senast i Januari 1867, anfördestal., att en remiss om 300,000 rdr begagnade sedlar då ur generalkassan uttogs, samt på öfligt vis i bankkontoret inlades i en nattsäck, hvilken förseglades med bankens sigill, hvarförutom nyckeln till nattsäcken likaledes förseglades, allt i afsigt att sända beloppet till bankens afdelningskontor i Nora. Meningen var, att Widestrand skulle med den dyrbara nattsäcken resa till Dylta, der kassören från Nora skulle möta för att mottaga penningarne och samtala om något bankärende. Af sådan anledning bars nattsäcken på aftonen till Widestrands hemvist och stannade der öfver natten. Då den sedan framkom till Nora behörigen förseglad, befanns den innebålla förtecknade 300,000 rdr, men deribland två bundtar nya sedlar, 1,000 om 100 och 1,000 om 50 rdr. Med sändningen följde ett handbref från Widestrand till råäman Hoffman, hvaruti denne ombads att icke alltför frikostigt utsläppa nya sedlar i rörelsen, enär önskligt vore, att de äldre först förbrukades. Denna omständighet föranledde då ingen misstanke, men man har sedan fört sig den till minnes, och det var hr Gripenbergs tro, att Widestrand ifrågavarande dag tagit bankens sigill med sig hem, brutit förseglingen, verkställt utbytet och ånyo försett nattsäcken med behörig försegling. Polismästare Löfmark var bland dem som protesterade mot någonsomhe!st ersättningsskyldighet från delegares sida af den genom Widestrandska transaktionen uppkomna förlust och lemnade till protokollet en skriftlig protest från räntmästaren Hedenstjerna i Mariestad, hvilken, efter att ha återfått inbetaldt aktiebelopp och grundfondshandlingar och sålunda utgått ur banken, protesterade emot ersättningsskyldighet och yrkade, att bankens direktörer och tjenstemän måtte tilltörbindas ersätta bristen. Frågan om protesterna äfvensom bankdirektionens bemötande af desamma beslöts skola bero tills sammanträdet d. 25 nästk. månad Den dyra tiden och den deraf ökade nöden har gjort att tiggeriet, i likhet med hvad händelsen varit inom andra provinser i riket, äfven i Westergötland tilltagit i stor skala. Från Töreboda heter det, att församlingens egna fattiga visserligen ej äro så talrika, i förhållande till församlingens storlek, men så mycket större är antalet af från andra orter kommande tiggare. Dels för att öfverenskomma om lämpligaste sättet för bettleriets hämmande och dels för att åstadkomma hjelp för de verkligt behöfvande inom sjelfva församlingen hölls i Söndags kommunalstämma i Fredsbergs sockenstuga dervid, efter liflig diskussion, beslöts, att hvarje hemman i församlingen skulle för ändamålet lemna 1 t:a hafre samt att råg skulle tagas ur sockenmagasinet i mån af behof. I hvarje rote valdes en person, såsom hjelp till kommunalnämndens ordförande, hvilken medhjelpare det ålåge att tillse, det endast verkligt behöfvande skulle komma i åtnjutande af den utanordnade spanmålen. Anläggandet af en soppkokningsanstalt blef äfven föremål för öfverläggning, men diskussionen i detta ämne ledde för dagen ej till något resultat utan uppsköts frågan till en annan gång. Bland dem som med synnerlig värma antog sig de fattigas sak var pastor Lundqvist. De svåra tiderna göra att emigrationslusten till Amerika vaknat till nytt lif, heter det vidare från Töreboda, och flera familjer, som här hemma endast se en mörk framtid framför sig, ämna till våren utflytta till Nya verlden. Bland emigranterna finnes äfven en färgare som i höstas etablerade sig och uppbyggde ett färgeri, hvilket dock ej bringat honom påräknad förtjenst, hvadan han ämnar realisera sin egendom här och gifva sig af till Amerika. Rättelse. I gårdagens notis Mindre Teatern, står kretioåttonde gången, hviiket bör vara tju goåttonde gången.