Göteborgsposten – 31 januari 1868, sida 2

tigt, ej blott i utlandet utan äfren i Frankrike. Oppositionspressen, som i ett så våldsamt språk förebrått Napoleon III:s regering, att hon år 1866 såg på och satte landets intressen på spel, borde nu erkänna, att den militära omorganisationen är svaret på dessa förebråelser och ett slående bevis för, att från denna stund ingen gräns, som folkrätt och traktater uppdragit, skulle ostraffadt bli öfverskriden och att man i intet fall mera skall tåla något, som kan störa vårt lugn eller väcka bekymmer för våra intressen. Ett sådant språk kan ej med skäl kallas tvetydigt. Det öfverensstämmer med de åsigter, som uttalats i senaten, der Brenier, en man som förut beklädt vigtiga diplomatiska befattningar, oförbehållsamt förklarat, att det är Preussen, som förhindrar Europa från att komma till lugn, att det är Preussen, som motsätter sig bevarandet af en fred, på hvilken Frankrike kan ingå. Den forna jemnvigten har kullkastats, sade Brenier, och bajonetternase makt har trädt i stället; nu råder endast den starkares rätt. Preussen vill fullborda sitt påbegynta verk; och Frankrike måste rusta, för att återvinna sitt inflytande, hvilket det blott för ett ögonblick förlorat genom oväntade och oberäkneliga händelser. Brenier fäste tillika uppmärksamheten på, att det ges talrika politiska frågor, som kräfva en lösning, och att afgörandet svårligen kan väntas utan ett krig. Kongress eller krig! skulle vi åter befinna oss inför detta Enten-Eller? De ryska och preussiska tidningarne öfverbjuda hvarandra i tredsförsäkringar, och särskilt de förra likna på håret Elihu Burrits välbekanta oliveblad. Huru mycket man kan tro på dem, visar sig af ryska regeringens i jembredd med dessa fredsförsäkringar gående intriger i Orienten. Sålunda skrifves från Bukarest, om ett bulgariskt uppror genom Rysslands försorg. Det heter: Den ryskbulgariska komitån arbetar här i öppen dag och utan att genera sig, och den understödjes af underkomiter, bvilka finnas spridda öfverallt, för att med kraft pådrifva upproret. Man har förskaffat sig vapen och ammunition i öfverflöd, och för att kunna med större lätthet utdela dem, har man deponerat dem i städerna vid Donau: Ismail, Galatz, Braila, Giurgevo, Kalafat och Turn-Severin. Militära instruktörer och chefer afvakta signal, för att bege sig på sin post och ofördröjligen spela sin roll.