Göteborgsposten – 31 januari 1868, sida 2

Från Utlandet. Kejsar Napoleon förklarade för fyra år sedan, då han utfärdade sin första inbjudning till en allmän europeisk kongress för afgörande af de sväfvande frågorna, att ställningen var sådan, att makterna ettdera måste antaga kongressen, eller också utsätta sig för en allmän krigsbrand. Makterna förkastade det förra alternativet och ha äfven gjort det, ehuru i ordalag inlindade i söta fraser, nu nyligen; det senare återstår. Märkligt nog erinrar den officiösa parisertidningen Patrie om detta förhållande och säster uppmärksamheten derpå att den nuvarande situationen har mycken likhet med den dåvarande, ehuru med den skiljnad, att Frankrike nu är redo att upptaga det andra alternativet, kriget, om ett gemensamt ordnande af Europas förhållanden ej kan i godo uppnås. Franska regeringons organ i London International anmärker äfven i anledning af det fredliga språk som Ryssland och Preussen f. n. föra, att dessa makter gerna kunna antaga konseqvenserna och ingå på en kongress. Det vill således synas som att franska regeringen ej låtit sitt sista förslag om en konferens falla, utan tvärtom tänker förändra den till en kongress med ett omfattande innehåll. I alla händelser bör det väl vara gifvet, att Frankrike nu skall söka att få den europeiska ställningen så klar, att antingen en verklig och varaktig fred blir betryggad seller ock maktduellen tillgripas, för att låta svärdet afgöra. Den officiösa tidn. Pays säger: Kejsaren vill, att Frankrike skall vara stort, starkt och aktadt, och han önskar, att fördragen må bringas till utförande, att de internationala intressena skola respekteras; men han hyser äfven de bästa önskningar för det lands lycka, öfver hvilket han herrskar, söljaktligen för freden. Från denna synpunkt betraktad, är den militära reorganisationen icke en hotelse, utan tvärtom ett kraftigt medel att befrämja den fred, som alla längta etter. De, som hysa fräcka böjelser och en oberättigad äregirighet, skola få att göra med Frankrike, och det är starkt nog att göra sin vilja gällande. Det är på detta sätt, som förhållandena böra ses, om man vill uppfatta dem rikAi3Aii:.