Göteborgsposten – 31 januari 1868, sida 1

så, hvarföre han hastigt gick derifrån i ett sinnestillstånd svårt att beskrifva och med känslor af den mest stridiga beskalfenhet. NMidri det virrvarr af känslor som framkallades at nytödd kärlek, stolthet, förbittring, fårödmjukelse, kränkning, hopp, ungdomligt sjelfförtroende och daknande goda föresatser framstod dock denna tanke klar och tydlig. — Om jag någonsin får återse henne, skall det vara i min rätta karakter och ej genom något slags konstgrepp. om hou någonsin kommer att bry sig om mig, skall hon ej belöfva skämmas för mig. George Dallas återvände till gästgifvaren, hvarest hans tystlåtenhet och tankfullhet ej undgingo att bemärkas af uppassarne och mr Page, hvilka antogo att de stodo i samband med bans egäran att få skrifmalerialier upp till sig på rummet och förklarade dem vara en egenhet hos de der litteratörerna, som ifall de ej sladdra eller äro druckna för det mesta äro ovanligt surmulna. Denns är antagligen en sådan der poet. Denna afton fick George bref från sin mor. IIon bad honom komma till Poynings klockan tolf påföljande Måndag (detta var en Thorsdag) och vänta i buskaget till venster om huset tills hon kom till honom. Brefvet var kort, men andades tillgifvenhet och lät naturligtvis George förstå att hon mottagit juvelerna. Sent på eftermiddagen af den dag på hvilken Clare Carruchers för andra gången sammanträftat med den unge man som hon kände under namnet Paul Ward, och med hvilken hennes barnsliga fantasi var på ett angenämt